Omtanke 1
De ungdomar som har fått vara delaktiga har bättr
e kunnat planera sin framtid och fått en bättre övergång till självständigt vuxenliv. – Det förekommer eftervård även i Sverige, men alla får inte det. Jag skulle önska att alla åtminstone fick frågan. Det kan vara skrämmande att stå helt själv som 18-åring, medan många är nöjda med sin nya frihet. Mattias berättar att det gjordes en utredning 2015 där man konstaterade att den här gruppen behöver fortsatt stöd, men att det inte har hänt någonting efter det. DET ANDRA INTERVJUTILLFÄLLET gjordes 6-11 månader efter det första och det tredje ytterligare 10-19 månader senare. Då var det 14 deltagare kvar i studien och fler än hälften var väletablerade i vuxenlivet med tillgång till boende och studier eller arbete. De flesta hade inte längre kontakt med Socialtjänsten och relationen med föräldrar hade förbättrats. – När de tittar tillbaka på sin placering under det tredje intervjutillfället förstår de vissa saker bättre när det gäller sin placering och har lärt sig vad är bra för dem, 32 | www.ssil.se »Det kan vara skrämmande att stå helt själv som 18-åring« som att söka sig till nya vänner med bättre inflytande. De kan nämna vad som har varit hjälpande och hindrande under placeringen och vad som har varit en vändpunkt. Majoriteten av ungdomarna kunde se på sin placering i ett helt annat ljus. Den 19-åriga killen i exemplet beskriver vid den andra intervjun hur han har blivit mer mogen och tagit mer ansvar för sitt eget liv. Han bröt med sin gamla flickvän som hade liknande sociala problem i bagaget. Vid den tredje intervjun tyckte han att livet nästan var för bra för att vara sant. Han hade flyttat och börjat på en folkhögskola och det såg han som en viktig vändpunkt som ledde till fler positiva synergier. Han hade till exempel träffat en trevlig tjej där, fått stabil ekonomi och gjort en plan för att betala tillbaka skulder. Studien visar ett tydligt mönster hur övergången till vuxenlivet ser ut. En grupp som blev inbjudna att vara delaktiga i sin placering och fick förmågan att ta beslut på längre sikt hade större chans att få en stabil övergång, egen lägenhet och så vidare. En grupp som hade mer tvingande placering som de inte tilläts påverka hade svårare att undvika jobbiga situationer och fick en mindre stabil övergång. En mellangrupp som kunde ta framåtriktade beslut hade ändå svårigheter i övergången på grund av psykisk ohälsa eller missbruk. – Vi kan lära oss mycket av hur ungdomarna själva upplever det. De som har fått vara delaktiga och upplevt att de har varit medspelare i sitt eget liv har lyckats bättre. När de är på väg att lämna vården känner de en stark oro och vet inte hur deras liv kommer att bli. Där skulle de behöva mer hjälp. Men det sociala arbetet gör skillnad. Det märks när ungdomarna ser tillbaka med tacksamhet på den hjälp de har fått. Dock skulle stödet kunna utformas på olika sätt för att passa individen bättre, avslutar Mattias Bengtsson. ●