Nöjesnytt Jönköping 1
Hon svepte in som en frisk fläkt i musiksverige 2
006 med den förtjusande singeln Dumpa Mig. Fem Grammystatyetter och fem briljanta album senare har Veronica Maggio bevisat att det faktiskt går att göra riktigt cool, men samtidigt passionerad musik på svenska. Den 16 september står hon på scen i Huskvarna Folkets Park. V eronica Maggio har en minst sagt brokig bakgrund. Hennes band till pappans hemland Italien, dit hon flyttade från Uppsala i tioårsåldern, har alltid varit starka. Det var där hon tog sina första stapplande steg på scenen, men det är en annan specifik upplevelse som präglat hennes personlighet och musik ännu starkare. –Jag lärde mig sjunga på min första volta, säger hon, halvt på skämt, halvt på allvar. När jag var liten arbetade mamma som sjuksköterska på ett fängelse. Det var svårt att hitta dagisplats på den tiden så jag fick följa med henne till jobbet. Jag höll mig sysselsatt genom att hjälpa fångarna med deras straffarbete. Vi byggde brio-leksaker, tvättade bilar, åkte traktor och sjöng sånger. Min bästa vän blev en fånge som kallades för Blixten. Finns det någon naturlig soul-bluesådra i mig så är det kanske ifrån fängelsetiden den kommer. Maggio har flyttat runt mellan Italien, Österrike, Norge, Uppsala, Göteborg och Stockholm och experimenterat med en rad olika musikstilar innan hon till slut hittade den nisch som hon idag är ganska ensam om i landet. Albumet Och vinnaren är… från 2008 var startskottet som skulle göra 33-åringen till landets största kvinnliga artist och det hela kulminerade med den moderna klassikern Satan i gatan, som renderade inte mindre tre Grammisar och ett svårslaget rekord med 113 miljoner lyssningar på Spotify under 2011. – Jag vill att det ska låta lite klassisk Monica Zetterlund om det hela, har Veronica sagt apropå sitt uttryck. På den tiden var allt stencoolt och lite lojt på ett skönt sätt. I dag är allt skrikigt 18 | nöjesnytt och schlager. Laleh är den enda som lyckas vara avspänd på ett bra sätt, tycker jag. Personligen tycker jag att svenskar gör sig bäst när de är en smula laid back, annars försvinner all mystik. Tidigare i år släpptes Veronicas fjärde skiva, Den första är alltid gratis, och den cementerade bilden av en artist med inte bara ett helt eget musikaliskt uttryck utan också den av en alldeles säregen textförfattare och sångerska. Skivan är en naturlig utveckling från de tidigare, men har också en lite mörkare ton, mycket beroende på den tuffa period Veronica gått igenom sedan förra plattan Handen i fickan fast jag bryr mig. Samtidigt mår hon nu bättre än på länge och texterna har också en starkare utgångspunkt i nuet, snarare än som tidigare i det förflutna. – Det kändes roligare att skriva om det som händer i dag än om vad som hände i en krogkö för 10 år sedan liksom. Albumet är mer aktuellt och drabbande för mig i detta nu, berättade Veronica för Aftonbladet för en tid sedan. Jag har landat efter den där besvikelsen man kan känna när man inser att man ljugit för sig själv. Att ens förhållningssätt till livet kanske inte alltid varit det bästa. Jag lever så många olika liv, där jag kan må bra i ett och dåligt i ett annat. Men nu mår jag bra i alla liv faktiskt. Albumtiteln förklarar hon med att ”man alltid får betala ett pris för sånt som känns lätt och kul i början. En allmänmänsklig grej, nåt som jag tror att alla upplever nån gång i livet”. Skivan landade naturligtvis på albumlistans förstaplats och utöver försäljningsframgångarna har Veronica Maggio också visat sig vara en förstklassig scenartist på senare år. Hon har beskrivits som lite svåråtkomlig, närmast privat och att hon håller hårt på sin integritet, både musikaliskt och personligt, råder det ingen tvekan om. Hon går sällan på mingelpartyn och föredrar kollektivtrafik och att strosa runt i sina kvarter på Söder, där hon trots sitt kändisskap kan vara en helt vanlig Veronica. Efter ett jobbigt uppbrott från sina barns pappa har hon nu också hittat en sansad tillvaro med nya kärleken. Men trots alla succéer är hon alltid nervös när det är dags för skivsläpp och turné, menar hon: – Jag är alltid lika livrädd innan jag ska släppa en skiva och tänker alltid ”den här gången kommer det här gå åt helvete”. Fast det där kan ha lite med dagsformen att göra. Jag kan ju inte lyssna på den känslan och kasta om hela skivan nu liksom. I TEXT: OLA KARLSSON