Friluftsliv Ledaren
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Ögonblicket
Friluftsliv Nyfiken på: Susanne Holmqvist
»Jag är ödmjuk inför eventuella svårigheter och h
ar aldrig känt att ›det här måste gå‹. Min känsla har snarare varit ›jag måste få prova‹. Och än så länge har det gått över förväntan.« När isen inte bär får man åka zipline till Susannes ö. Roligt, och ett effektivt sätt att hålla objudna gäster borta. T ermometern visar som en normalkall frysbox när vi går stigen ner mot Indals älven. Kylan har till slut tagit sitt fasta grepp om Jämtland och snön knarrar högt under våra redan småfrusna fötter. Vi som ändå just stigit upp ur en varm säng i ett varmt sovrum, kört hit i en varm bil sedan vi, i en varm hall, packat på oss massor med kläder innan vi klev ut. Vi väntar oss att Susanne, som strax möter oss vid isen, ska vara isande blåfrusen efter sina första riktigt kalla dagar och nätter i tältet på ön, men ack vad vi bedrog oss. – Nej, jag har sovit jättegott, försäkrar hon. Jag var lite orolig för hur det skulle fungera att bo här på vintern, med vatten som fryser och kalla nätter och så vidare, men än så länge har det gått toppen. Inga problem alls. Över den smala passagen från land till ön där Susanne bor hänger en vajerkonstruktion mellan träden. Det är en zipline som tjänar som bro över vattnet när isen inte bär. Älven är lurig, vattenståndet förändras hela tiden, och det är, trots kylan, inte säkert att det som var stenhårt igår bär oss idag. – Men kom och prova här borta, här är det i alla fall grunt under om vi skulle gå igenom, hojtar Susanne. Vi blir lite blöta om fötterna när vi trampar igenom dubbelisen, men slipper några mer avancerade simturer. Susanne berättar om när vårfloden i maj fick vattnet att stiga, snabbt och högt, till sällan skådade nivåer. Hon visar ett märke hon gjort på en björk, idag i huvudhöjd. Dit gick vattnet när det var som högst. Då fick hon göra fast roddbåten i vajern och dra sig över det häftigt strömmande vattnet, metodiskt och koncentrerat. – Det var verkligen inte riskfritt. Hade båten lossnat hade jag drivit handlöst. ”Ge mig mer äventyr!” När vi närmar oss platsen där Susannes bostad, det stora tipi-tältet står, pekar hon ut hur lite av ön som då stack upp ur vattenmassorna. Det fanns en evakueringsplan, tältet skulle snabbt plockas ner av hjälpsamma vänner, men just det dygnet vände vattennivåerna neråt. Och tältet fick stå kvar. – Jag brukar säga att jag gillar äventyr – ”ge mig mer äventyr!” – men just då vände jag mig mot vem det nu är som bestämmer och sa lite försiktigt att ”tack, det räcker med äventyr för en stund nu, jag har fått så jag är nöjd”, skrattar Susanne. De dramatiska vårflodsdygnen inträffade när Susanne var alldeles nyinflyttad på ön och det är klart att det skapade lite funderingar på hur det skulle gå att bo där, ensam, utan el eller rinnande vatten, i ett tält, i ett helt år. Men Susanne säger att hon inte ägnat sig så mycket åt att oroa sig över saker som kan gå snett. – Jag är ödmjuk inför eventuella svårigheter och har aldrig känt att ”det här måste gå”. Min känsla har snarare varit ”jag måste få prova”. Och än så länge har det gått över förväntan. Det är januari när vi ses och som sagt isande kallt utanför tältet. Vid den omsorgsfullt uppbyggda eldplatsen ligger renfällarna utlagda och björk 20 friluftsliv#1–2021
Friluftsliv Nyfiken på: Rickard Svedjesten
Friluftsliv Trygg på hal is
Friluftsliv Sportlov hemma
Friluftsliv När ute blev inne
Friluftsliv Säker på vinterfjället
Friluftsliv Test av underställ
Friluftsliv Det lilla extra
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet