Omtanke 1
»Vi har ett föräldraperspektiv som bygger på välv
ilja att de inte klarar av allt som de borde« Björn Tingberg i stället se det som något som barnet inte fick och utgå därifrån. För mig är det stor skillnad. Basbehoven är kärlek och omsorg, bekräftelse genom att bli sedd och hörd, respekt, adekvat nutrition, klädsel och hygien, trygghet och uppsikt, stimulans, skolgång och nya lärdomar samt hälsovård. Försummelse handlar alltså om en brist och inte något tillagt. Björn förklarar att när vi håller fast vid föräldraperspektivet leder det ofta till att vi förstår och försvarar dem samt kompenserar för deras brister i stället för att ta tag i problemet. Om ett litet barn exempelvis inte har tillräckligt varma vinterkläder på sig har förskolan ofta en extra overall eller vantar – de täcker således upp och då finns inte faran längre och vi behöver inte heller längre reagera på den. – Förståelsen är god, men den skapar en overksamhet, säger Björn Tingberg. Samma sak händer i sjukvården. Det är bigt – vi har ett föräldraperspektiv som bygger på välvilja att de inte klarar av allt som de borde, säger Tingberg. Det är väl på ett sätt bra, men det som händer är att man tappar bort barnperspektivet och barnens behov, fortsätter han. Björn föredrar definitionen som Howard Dubowitz, professor i pediatrik, använder. Han vänder på begreppet i sin definition av försummelse: ”Barn försummas när deras basbehov inte blir tillfredsställda, oberoende av orsak”. – Vi måste sluta att tänka på försummelse som en brist hos föräldrarna, utan lätt att sätta sig in i att det kan vara svårt att komma ihåg att ge barnen astmamedicin fast vi pedagogiskt lär ut det gång på gång – och tror att föräldrarna har fattat. – Tittar man sedan i journalerna kanske de här barnen aldrig har fått sin astmamedicin. HAN POÄNGTERAR ATT det inte handlar om ett barn som kommer utan vantar till förskolan en gång, eller en astmamedicin som glöms vid enstaka tillfällen. – Det är det kontinuerliga som är försummelse, och genom att vi kompenserar tar vi bort problemet tillfälligt, när vi kanske egentligen skulle agera med en anmälan till socialtjänsten. Om vi upptäcker att en förälder är dum mot sitt barn och till exempel slår, har vi lättare för att agera, förklarar han. Gråskalan i försummelse gör det svårt att veta när vi ska agera. Hur smutsigt får ett barn vara när vi träffar dem på BVC? Hur ofta får de komma med en smutsig blöja eller hur solkiga kläder får de ha innan vi reagerar? Var går egentligen gränserna för försummelse? Gränsen beror också på många faktorer, till exempel var/miljön, barnets ålder, samt hur just det barnet fungerar. En diskussion om till exempel hur länge man kan lämna ett barn utan tillsyn hör man aldrig, för den är svår. – Det är okej att lämna barnet i två minuter mitt på vardagsrumsgolvet medan man går på toaletten, men det är inte okej att lämna det två minuter i badkaret med vatten. BJÖRN BERÄTTAR OM en person från socialtjänsten som beskrivit för honom svårigheten i att agera när de såg att barn for illa på grund av försummelse, för det var ofta inte tillräckligt illa för att de skulle kunna sätta in tvångsåtgärder. – Det förstår jag, samtidigt är det en katastrof för barnen, säger Björn i emfas. – Vi tänker att det måste vara en jätteförsummesle för att vi ska agera, men jag tänker att det där småputtrandet av försummelse är besvärligt för barnet. Det glömmer vi lätt i någon slags iver att förstå, tillägger han. Försummelse är dessutom ofta ett resultat av flera orsaker. Det kan till exempel vara bristande tillsyn, dålig tillgång till bra mat, dålig skolnärvaro, dålig tillgång till sjukvård med mera. Han menar att skolan ska göra en orosanmälan till socialtjänsten vid misstanke www.ssil.se | 13