Omtanke 1
Efter vändningen uppskattade Markus livet och kun
de känna motivation. Foto: Getty Images. Sofie Nehvonen är en av två tränare för damlaget i Gatans lag. I Gatans lag hittade hon den gemenskap hon behövde för att förbli drogfri. »Jag hade tur som blev uppfångad direkt, för perioden då missbrukaren är motiverad är inte lång« Sofie ringde sin socialsekreterare som sa att ”det här samtalet har jag väntat på”. – Hon var grym! En vecka senare hade hon fixat en plats åt mig på ett 12-stegshem. Jag hade tur som blev uppfångad direkt, för perioden då missbrukaren är motiverad är inte lång. När Sofie kom ut från behandlingshemmet ”stängde hon dörren till sitt gamla liv” och blev ganska isolerad. Eftersom hennes pojkvän spelade i Gatans lag, bestämde sig Sofie för att hänga med på träningen. – De såg ut att ha roligt. Jag fastnade för fotbollen trots att jag aldrig spelat tidigare, för där fanns en gemenskap som jag behövde. Att praktisera en lagsport kräver mycket tillit och acceptans. Varje spelare behövs. Det är jättehäftigt! Numera är Sofie en av damlagets två tränare. Hon vet vad spelarna går igenom 44 | www.ssil.se och kan dela med sig av sina erfarenheter. I augusti har hon varit drogfri i fyra år. Hon läser in gymnasiet på komvux och har just fått sin första lägenhet. – Det är fräckt! Ibland måste jag nypa mig i armen, säger hon. MARKUS CARLSSON, SOM representerar KRIS, (Kriminellas Revansch I Samhället) har levt med missbruk, kriminalitet och hemlöshet under många år. – KRIS har räddat mitt liv, säger han. Alla hade gett upp hoppet om mig när jag kom dit. Jag var den skitiga pundaren, som levde på samhällets botten. Han beskriver KRIS som en stor fritidsgård för vuxna, där man kan äta frukost och lunch, delta i studiecirklar och KBT-samtal eller bara prata lite. – Det är viktigt att klippa alla gamla band och få riktiga vänner. Och det får du på KRIS, säger han. Markus började missbruka redan som 14-åring. Sofie Nehvonen – Jag såg upp till de stora starka killarna och ville själv bli sedd. Det blev jag med amfetaminet. Jag mådde så bra och var inte rädd för någon eller något. Efter att Markus börjat injicera hade han ”totalt fokus på droger” i flera år fram till att han blev pappa. – Då slutade jag. Men jag gjorde för min sons skull och inte för min egen, säger han som förklaring till att det inte höll. UNDER EN PERIOD bytte han narkotikan mot alkohol, men det gick lika illa. Markus ställde stora krav på socialtjänsten, men ville samtidigt inte sluta missbruka. När han 2010 just hade avtjänat tre månaders fängelsestraff hämtade KRIS honom vid grinden. – De hade köpt kläder åt mig och bjöd på tårta. Jag visste inte vad KRIS stod för då och trodde bara att de ville ha något tillbaka, säger Markus, som var van vid tjänster och gentjänster i ”knarkarvärlden”.