Omtanke 1
Musikprojektet i Linneakyrkan inledde Recoverymäs
san. Kören är öppen för alla, men många av medlemmarna har erfarenhet av utanförskap. Linda Nilsson är utvecklingsledare på Social resursförvaltning i Göteborg. ”Vi måste utnyttja de ideella krafterna mer effektivt”, säger hon. »Plötsligt lade jag märke till varenda soluppgång och hörde fågelkvitter jag aldrig tänkt på förut« Markus Carlsson Vändpunkten kom i stället 2015, när Markus blev allvarligt sjuk i leversvikt. – Läkaren sa till mig att jag höll på att dö, men jag var inte redo. Där och då kände jag att jag verkligen ville leva. Plötsligt lade jag märke till varenda soluppgång och hörde fågelkvitter jag aldrig tänkt på förut. Jag uppskattade till och med att det regnade! Nu var Markus motiverad för behandling. Han började gå på NA-möten och gav KRIS en chans till; något han inte ångrat. – I dag föreläser jag på skolor, alltifrån mellanstadiet upp till Polishögskolan. Jag har fått nya vänner och tar en dag i taget. Om jag lägger mig drogfri, så vaknar jag drogfri, säger Markus. MIJA ANDERSSON ÄR aktiv i RFHL (Riksförbundet för hjälp åt läkemedels- och narkotikabrukare) samt Kamratföreningen 26/3; en förening bildad av några interner som tröttnat på anstaltsvistelser och missbruk. Dessutom är hon volontär på Café Trappanér; ett nattöppet kafé för hemlösa och socialt utsatta i Göteborg. Efter tre decennier av missbruk har Mija nu varit drogfri i drygt sex år. När hon muckade för sista gången, fick hon rådet att skriva en bok om sitt liv. – Först tänkte jag ”vem vill läsa en knarkares dagbok”? Men samtidigt, om jag med mitt tunga bagage kunde ta mig ur missbruket, så kan alla. För jag var körd, säger hon. Det tog fem år att skriva boken ”Mija stavas med j” och det gjorde ont. Mija var tvungen att minnas sådant som hon förträngt. Många tankar och känslor om vad hon ”sumpat i livet” till förmån för knarket, kom upp till ytan. – Förlorad kontakt med familjen och sorg över att ha missat barnens uppväxt; det är sådant jag aldrig gottgöra. Men att skriva var som balsam för själen. När hon läser ett stycke ur boken, som hon hoppas få utgiven snart, tystnar sorlet i salen. Sedan bryter applåderna loss. På frågan om varför boken fått titeln ”Mija stavas med j”, svarar Mija att hon vill markera att hon startat på nytt. (Tidigare stavade hon sitt namn utan j.) – Men jag skulle inte vilja vara utan mina erfarenheter, trots allt svårt jag gått igenom. De har format mig till den jag är i dag och gör det möjligt att hjälpa andra som saknar stöd, säger hon. Hon tycker att Recoverymässan är ett bra tillfälle att informera om de frivilliga krafterna. – RFHL har möjlighet att ge de verktyg som behövs för att bryta ett missbruk och behålla sin drogfrihet. Här kan de som behöver hjälp, bearbeta sina demoner och hitta gemenskap med oss likasinnade, som kommit en bit längre på väg, säger Mija. ● Markus Carlsson, hamnade snett i tidig ålder. Nu föreläser han på skolor och stöttar andra via KRIS. Mija Andersson, som är aktiv i RFHL och Kamratföreningen 26/3, läste ett kapitel ur sin bok på Recoverymässan. www.ssil.se | 45