Nöjesnytt Växjö 1
MÅNADENS PROFIL JOHAN NILSSON Text: Ola Karlsson.
Foto: Martina Wärenfeldt/MStudio Johan Nilsson är pollenallergiker. Vad det har med saker och ting att göra kan man ju undra, men Johan själv har en teori om att det någonstans där förklaringen ligger till hans exceptionellt känsliga lukt- och smaksinne. Och det är just lukt- och smaksinnet – plus ett gott läshuvud – som gjort att han nu kan titulera sig svensk sommelier-mästare. Men vi tar det från början. Johan kommer från Västervik, en ort som ”får Växjö att kännas som en storstad”, som han själv uttrycker det. Det var också där han blev introducerad i vinvärlden för första gången. –Jag gick på gymnasiet, men hade börjat sommarjobba på ett äldreboende. Min handledare där var väldigt intresserad av vin och det var han som lobbade in mig på det. ”JAG HAR ALLTID HAFT EN VÄLDIGT KÄNSLIG NÄSA, NÄSTAN ÖVERKÄNSLIG OCH JAG HAR ALLTID REAGERAT PÅ STARKA DOFTER. NÄR JAG BÖRJADE TESTA VIN VAR DET EN HELTNY VÄRLD AV DOFTEROCH SMAKERSOM ÖPPNADE SIG OCH JAG INSÅGAT JAG HADE LÄTT FÖR ATT TA TILL MIG DET”. Johan gick barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet och när det blev dags att välja inriktning efter det hade han tre val: att bli arkeolog, lärare eller att söka sig till Grythyttan för att utveckla sina färdigheter inom mat och vin. Till sin förvåning kom han in på Grythyttan och snart fann han sig själv boende i Västmanland. –Jag kände ingen när jag flyttade upp, men på Grythyttan träffade jag så många passionerade människor med samma intresse som mig. Det var otroligt inspirerande. Jag började lägga upp lite drinktips på Bilddagboken, som var en sorts föregångare till Instagram, varje torsdag och det blev ganska populärt. Till en början hade Johan också tankar på att bli bartender, men när det under andra året var dags att välja inriktning bestämde han sig för att satsa fullt ut på vinet. Kombinationen bra lukt- och smaksinne och läshuvud gjorde att han hade lätt för att ta till sig informationen och utbildningen gick som en dans. Men när han så småningom fick en praktikplats på PM & Vänner i Växjö märkte han att teori och praktik är två helt olika saker. –Jag var nog rätt arrogant när jag började på PM, säger han och skrattar. Som akademiker tror man liksom man vet allt. Men första dagen fick jag en bricka med åtta öl av kollegorna – säkert som ett test – och naturligtvis tappade jag den. Det gick ganska snabbt att bli ödmjuk inför yrket när jag väl började jobba (skratt). Det var väldigt nyttigt. På PM hade Johan först Fredrik Horn – välkänd sommelier, som vann SM 2009 – och därefter Robert Andersson, även han SM-vinnare, som handledare. De drillade Johan hårt och uppmanade honom att börja fundera på att använda sina kunskaper i tävlingsformat. När Fredrik Lundberg startade Sommeliergillet och drog igång de lite mer nytänkande och moderna SM-tävlingarna 2012 funderade Johan länge innan han till sist bestämde sig för att ställa upp. Han kom på delad andra plats. –Jag var både orutinerad och nervös, men samtidigt var det skitroligt och det gav mig en hel del självförtroende, säger Johan. Jag hade siktet inställt på att ta hem SM året efter, men istället blev det mer fokus på uteliv och inte så mycket studier under 2013. Jag var inte alls fokuserad på uppgiften och det gick riktigt dåligt under SM. Förra året fick han chansen igen och då ”tog han tag i det”, säger han. Resultatet: en andraplats och direktkvalificerad till Nordiska Mästerskapen, där han också kom tvåa. Johan rundade av 2014 med att vinna den prestigefyllda tävlingen Moët Sommelier Challenge, en vinst som dock gav honom lite motstridiga känslor. –Visst var det roligt att vinna, men på många sätt är det skönare att komma två, konstaterar han. Jag är inte riktigt bekväm med att stå i centrum på det sätt man gör när man vinner. Jag tycker det är skönare att kunna backa undan lite. Johan återkommer ofta till sin ambivalens kring tävlandet. Han upplevs inte som direkt blyg, snarare lite reserverad, men han påstår samtidigt att han är lite av en teaterapa. Den ibland ofrivilliga uppmärksamhet han får genom tävlandet – och den nervositet han känner och som ibland är på väg att förstöra hans chanser – vägs upp av utmaningen. ”JUST ATT KLARAAV NÅGONTING MAN INTE TROR MAN SKA FIXA ÄR JÄVLIGT COOLT. MAN VINNER ÖVER SIG SJÄLV OCH VISAR ATT MAN INTE GER UPP ÄVEN OMDET ÄR TUFT”. Allt detta blir extra tydligt när Johan berättar om i SM-finalen, som gick av stapeln på Grand Hotel i Stockholm den 3 maj. Han redogör utförligt om varje moment: hur det gick till, vad han gjorde, vad de medtävlande gjorde, hur han kände sig och hur han presterade. –Innan sista momentet så var jag så sjukt nervös att jag trodde jag skulle spy, säger han med ett leende. Men på något sätt tog jag mig upp på scen och lyckades, trots en kass vinöppnare och en rejäl miss i ett moment, ta hem det. Efteråt var jag nästan i chocktillstånd och jag hade sjukt ont i huvudet. Jag ville bara ta en huvudvärkstablett och gå och lägga mig (skratt). Men jag kostade på mig ett skämt i alla fall. Lakers hade ju tagit SM-guld några dagar tidigare så jag