Örebro Läns Tidning 1
örebro läns tidning | film Jan Sjögren är regissö
r till filmen Jag är Zlatan. att han tyckte om min inställning att jag aldrig kommer använda en förälder som ett dramaturgiskt verktyg för att göra hans resa svårare än vad den var. Jag kommer visa på både och, därför kommer filmen aldrig bli ett dramaturgiskt mästerverk. Zlatan upplevde jättemycket kärlek från båda sina föräldrar, men tyvärr mycket annat också. Kanske mer än andra. Det räcker med det vi ser. Det tror jag att Zlatan kände sig trygg med och han sa efter han hade sett filmen att “fan vad fint ni har gjort mina föräldrar”. Jens säger att Zlatan är en otrolig storyteller. Det är han själv också. Han går fram och tillbaka i konferensrummet för att demonstrera sin nervositet i biosalongen när hela familjen Ibrahimovic Seger skulle se en ofärdig version av Jag är Zlatan för första gången. — Han kom in i salongen med sin fru och barnen. Jag satt och stirrade på hans ryggtavla och försökte läsa av honom under filmens gång. Det var inte att vi inte var stolta, en sida av mig ville ju verkligen visa den för honom. En sida var dock livrädd. Vad sa han efteråt? — Det är så emotionellt. Det är alltid speciellt att berätta vad någon annan sa, men det kom en liten applåd från familjen i salongen. Jag gick fram och upplevde att han tyckte jättemycket om den. Han gillade hur föräldrarna var porträtterade och inte i det här att det var tvättat på något sätt. Han upplevde att man kan glömma bort var man kommer ifrån, oavsett vem man är, men att han sögs tillbaka till det på en sekund. Zlatan var inte minst imponerad av hur Granit Rushiti och Dominic Bajraktari Andersson tog sig an rollen som honom. – Han tyckte det var häftigt att se att Granit var så bra på fotboll, att de inte behövde fuska det. Han berättade att han blev rörd. – Jag fick en känsla av att eftersom jag gjort filmen med mitt berättarjag till viss del så blir den ganska varm. Ibland kanske för varm, men det tror jag han blev färgad av. Alla gör så gott de kan efter sina förutsättningar. Ibland är inte förutsättningarna de bästa men man fan kämpar på. Det är det jag hoppas lite med filmen, att vi som är vuxna kommer gå in och tycka att fy fan vad jobbig han är, men har man inte rätt till sin personlighet? Är det inte vi runt omkring som måste lära oss att följa människor? Jag tror att han såg att vi lyft fram det och att den är ärligt berättad. Jag fick jättemycket energi av det. Det var verkligen en lycklig stund i min yrkeskarriär. Att Jens Sjögren skulle få uppleva den lyckliga stunden var inte helt självklart 90 % vegetariskt 100 % antibiotikafritt 100 % supergott Lunch serveras kl. 11.30–14.00 Vi öppnar dagligen kl 16.00. Välkomna! Tel: 019-32 33 15 Kungsgatan 1, 702 11 Örebro, Sverige 22 Tel: 019-32 33 15 www.kungsgatan1.se Kungsgatan 1, 702 11 Örebro, Sverige Toscana En liten del av Tel: 019-32 33 70 www.a-mano.se Kungsgatan 1, 702 11 Örebro, Sverige för ett år sedan. Teamet hade enorma svårigheter med att hitta skådespelare till rollerna som Zlatan och kravlistan var lång. Ha rätt bakgrund, längd, vara charmig och skräckinjagande, ska kunna spela fotboll. Granit Rushiti hittades på en fotbollsträning i Eslöv. Han spelade i division 2 men var likt Zlatan själv skolad i Malmö FF:s ungdomsakademi. – Med Granit kände jag ett tag att han har något, men han är helt ocharmig. Han var aggressiv i sin framtoning och lite misstänksam, men han berättade senare att det berodde på att han var rädd att framstå som pajig. Jag tvekade på honom flera gånger, men han har gjort en förändring som jag aldrig tidigare varit med om. Dominic Bajraktari Andersson missades av castinggänget för att han var så dålig att han inte togs in, berättar Jens. I elfte timmen dök han upp i deras medvetanden och fick rollen direkt efter en övertygande audition. – Han spelade inte fotboll och var vänsterfotad, men han gjorde rollen så jävla bra. Zlatan sa också när han såg filmen: “Han är vänsterfotad, eller hur?“ Fan, kände jag, men han sa: “Jens! Det gör inget, i den åldern man spelar vänsterfot, man spelar högerfot”. Zlatan tackade sedan för insatsen på äkta Ibrahimovicmanér. – Han skrev en autograf på varsin Milantröja och gav till grabbarna, och du skulle sett dem. Det var så rörande. Då fattar man hur viktig en person kan vara. Det var ett jävla slit att jobba fram självförtroendet hos dem, men det var så mäktigt att se dem växa framför kameran. Enbart de kunde skaka liv i en historia som denna, en typ av historia som sällan syns på bio i Sverige. Mitt i en mening ser Jens ett gammalt Nöjesguidenomslag som pryds av Ison och Fille på väggen. — Gud vad sjukt, “Länge leve Ison och Fille”, läser han och fortsätter: — Det var den första låten jag lyssnade på när jag började jobba med projektet och jag kände att jag måste få loss den. Det är ingen annan “riktig” musik med, allt annat är skrivet för filmen, men just den där färgade mig så starkt. Ison och Filles Länge leve vi har fått äran att vara soundtrack till slutscenen i Jag är Zlatan, där en grupp barn springer mot Zlatan på grusplanen i Rosengård. – I många filmer om fotboll är det mycket slow motion. Jag förbjöd det, förutom i sista scenen. Jag ville att nästa generation, den som han har färgat, skulle få komma mot kameran. Jag ville vara kvar i det ögonblicket så länge det gick för jag tänkte att den vågen kan du aldrig stoppa, Jimmie Åkesson. Det Zlatan har gjort har påverkat så många och det vill man ska avsluta filmen. “Stans bästa restaurang” - enligt White Guide