DEN DOLDA PÄRLAN • • • • • • • • • • • • • • • •
Litteraturvetarens MARIA WAHLSTRÖMS bästa tips Halva solen, Aris Fioretos: ”En ömsint och finurligt berättad skildring som börjar med döden och slutar med en födelse.” Det här är hjärtat, Bodil Malmsten: ”Berörde mig mycket.” Avled stilla, Simone de Beauvoir och Berättelse om ett liv, Peter Handke: ”Två böcker om mödrar som dött.” Lincoln i bardo, George Saunders: ”En fiktiv berättelse om president Lincoln som sörjer sin son som dött i feber. Mycket intressant och tankeväckande om sörjande.” Bränt barn, Stig Dagerman: ”En bok av äldre snitt som inte är självbiografisk. Inleds med att en mor dör.” som Katarina Frostenson och Bodil Malmsten, eller i prosaform, ofta berättad i jag-form. Det viktigaste är att författaren genom sin gestaltning lyckas förmedla känslan så att den känns under huden. I DEN AKTUELLA utgivningen har vi precis fått ta del av det fruktansvärda i att hitta sin man död i sängen i självbiografiska Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Hon blev i ett slag änka och ensamstående mamma till en ettårig son. Utrikeskorrespondenten Johan Ripås tar oss i När himlen faller ner med genom skräcken i den växande vissheten om att det är något allvarligt fel med hans treårige son. Vi får följa hur familjen flyttar hem från Sydafrika för att lille J måste läggas in för en flerårig behandling av leukemi. Dessutom har författaren och journalisten Karin Thunberg i boken Osynligt sjuk lyhört nystat upp en skör tråd av livsvilja när författaren Karin Alvtegen berättar hur hon drabbats av en sjukdom som ingen vill kännas vid, men som sakta berövar henne all ork. En snabb förfrågan på Facebook visar att den här litteraturen är viktig för många. – Det handlar om det allra heligaste: Livet. En påminnelse om dess skörhet, flyktighet. Om bilan som hänger ovanför oss alla. Men också att vi som inte drabbats kan skatta oss lyckliga, säger Maria Wahlström. För som Johan Ripås skriver i förordet till sin bok: ”Den här boken handlar om att vi människor aldrig är mer än ett samtal eller ett besked bort från att precis allt kan förändras. Oavsett vilka vi är, var vi befinner oss eller vilka planer vi har för livet. Det hände oss och det kommer att hända dig. Det kan vara en dröm som krossas, en relation som spricker, en olycka, eller en närstående som går bort. Rik eller fattig, alla är vi i händerna på det oförutsedda.” Så till slut, vad var det då som stod på de där raderna i Joan Didions bok? Jo. Hon berättar om hur hon efter lång tid av sorg rensar ur sin döde mans garderob, viker ihop hans kostymer, pressar ner strukna skjortor i en soppåse. Men lämnar kvar ett par skor. Ifall han kommer tillbaka. att läsa är att resa Yukiko Duke LÄSER Brevet till Alice av Malin Letser Kära du! Jag tyckte om mötet med dig, du kändes genuin. Det är inte alltid det händer med sådana som dig. Det gör dessvärre att människor ofta ser ned på er. ”Äsch, det är ju bara en feelgood, sådant läser inte jag”. Men alla vi som gärna umgås med feelgoodare, vi vet ju. Att det är långt mellan guldkornen, men att man som guldletare genast känner igen riktigt guld. Och du är äkta vara. Vad är det då som är så fint med dig? Tvek» Du bjuder på så många skratt, men också en del tårar.« löst skildringen av mötet mellan två helt olika människor som på olika sätt kämpar – med sig själva och tillvaron. Den rädda Alice, som har haft så många möjligheter i livet som hon inte vågat ta. Som ramlat och tagits in på servicehem och nu sitter där uppgiven och sorgsen och sörjer alla chanser som gått henne förbi. Den unga, levnadsglada Nahid, som sommarjobbar på hemmet och som på ytan är tuff och kaxig, men känner en skallrande ensamhet inombords. Kanske är det därför hon så tydligt uppfattar den äldre kvinnans bottenlösa sorg och inte står ut. Nahid engagerar sig i Alice och vill så förtvivlat gärna göra henne glad, hjälpa den gamla att få tillbaka livslusten. Du bjuder på så många skratt, men också en del tårar – utan att vara sentimental. Det är för mig kännetecknet på god feelgood. Det är då den griper tag och inte släpper taget om sin läsare. Nu går jag ut i världen och bär med mig berättelsen om två ensamma människor som blir bästa vänner över kultur- och åldersgränser. Jag önskar dig många läsare, YUKIKO DUKE, litteraturkritiker och författare. FOTO PETER CEDERLING