4 / PORTRÄTTET Chri s tof fer Carl sson "Närmare
och närmare mig själv" P.O. Enquist ger Christoffer Carlsson mod att återvända till sitt ursprung. Och en gastkramande historia om hur vi blir de vi blir, rinner ur hans fingrar. TEXT STINA JOFS FOTO MARIA ÖSTLIN P er Olov Enquist fick honom att vända hem igen. Inte till Västerbotten och det numera världsberömda Hjoggböle. Nej, Christoffer Carlsson hör hemma söderut, i Marbäck utanför Halmstad. Där har han placerat handlingen i senaste romanen Järtecken, en gastkramande historia om förlust och arv. En ung kvinna brinner inne, hennes pojkvän döms för mord. Rättvisa är till synes skipad, men någonting skaver i polisen Vidar Jörgensson. Och pojken Isak som älskar sin morddömde morbror så – hur ska det gå för honom? Vad bär vi med oss av ondska genom generationer, av godhet och förtröstan? Kort sagt: hur blir vi de vi blir? Det citat Christoffer Carlsson inleder sin bok med är hämtat från just P.O. Enquist och hans Kapten Nemos biliotek: ”Förr hade jag hemliga drömmar att det vore möjligt att lägga ihop allting, så att allting blev färdigt, tillslutet. Att till sist kunna säga: så var det, det var så det gick till, detta är hela historien. Men det vore ju mot bättre vetande.” – P.O. Enquist har betytt oerhört mycket för mig – jag upptäckte honom sent – och efter att ha läst Kaptens Nemos bibliotek bestämde jag mig för att också våga vända tillbaka. VI BEFINNER OSS PÅ Stockholms universitet, i en vitmålad holk bland andra i en smal korridor. Bakom varje dörr sitter kriminologer av olika akademisk grad och studerar brottslighet – personlig och strukturell. Christoffer Carlsson, numera en av Leif GW Perssons efterträdare i SVT:s Veckans brott, har ägnat stor del av sitt yrkesliv åt det man kallar livsförloppskriminologi. Varför fortsätter några att begå brott medan andra slutar? Han har doktorerat i ämnet och förutom Järtecken skrivit en ungdomsbok samt den prisbelönade kriminalserien i fyra delar om polisen Leo Junker. Varför det blev kriminologi? Två skäl nämner han, det andra något krassare än det första: –I gymnasiet började jag intressera mig för distinktionen mellan rätt och fel. Redan då hade jag en sökande blick. Varför lever vi som vi gör? Frågor om brott och straff är att läsa är att resa