Nöjesnytt Jönköping 1
PROUDLY PRESENTS ORVAR TYCKER TILL... MOCHILL, TJ
AVOSAR! Plötsligt small det till. Två dagar av sol och värme efter en vinter som inte verkade veta att den skulle sluta. Ungefär som Boney M som fortfarande turnerar och dessutom i tre olika uppsättningar vilket är en jäkla tur att vintern inte har. Nåväl, under dessa två dagar skulle alla klädbutiker sälja hela sina vårkollektioner och alla restauranger på Piren och Atollen skulle hinna få ut sina utemöbler. Som ni förstår så gick inte det och kylan och regnet kom tillbaka. Ungefär som stadens språksociolog och tillika hästhandlare, Orvar Lindberg, som alltid kommer tillbaka när man minst anar det. Eller önskar det. Så nu står alla utemöbler tomma på stadens restauranger och väntar på att bli fulla. Eller om de väntar på oss fulla kanske det ska vara. Det egendomliga är att staden bestämt att alla restaurangers utemöbler ska vara gröna (utom på tändsticksområdet, där ska de vara svarta) och ni kan gå upp och ner längs stadens gator tills ni blir blåa i ansiktet utan att hitta några gröna möbler på uteserveringarna. Tydligen bara ytterligare ett exempel på att ingen bryr sig om vad stadens styrelse bestämmer. Visst blir dom sen röda i ansiktet av ilska över att ingen gör som dom säger men de är duktiga på att hålla färgen och inte visa det. Förutom i år när det är dags för val, då blir dom tydligare blå, gröna och röda och lite andra kulörer, t ex brunt som är resultatet av en blandning av allt, vad de än själva säger om renhet och risken av blandning. Dom blå finns till och med i två nyanser i den här staden. Precis som om det skulle hjälpa. Så vi lämnar färgerna och går över till den gråa verkligheten. Det sitter t ex en massa grå herrar och damer i Svenska Akademien. Och att de är gråa beror på att de sitter där i hela livet, och det vet alla att i slutet av livet så blir man grå vare sig man vill eller inte och de som sitter där verkar alla vara i slutet av livet. Eller bara helt slut. För trots att ordet akademi kommer från grekiskan och betyder olivlund, så verkar det idag bara sitta en massa nötter där. Några har visserligen nu försökt att fly undan Gråbrödraskapet (det är egendomligt nog mest män i akademien, vilket låter otroligt eftersom mottot är Snille och smak), men det är omöjligt - de måste sitta kvar även om de går. Som om inte detta var nog av elände så tillkom plötsligt en kulturpersonlighet förknippad med en av ledamöterna i akademien (i Stockholm verkar det vara så få som sysslar med kultur att alla vet vem som menas med kulturpersonligheten utan att man behöver nämna några namn) som tyvärr just nämnt några namn på de personer som skulle bli lyckliga vinnare av Nobelpriset. Och det är ju inte fel att kunna uttala de namnen, de har ju en tendens att vara väldigt väldigt outtalbara, problemet var bara att han nämnde dem före att de skulle bli nämnda. Och det är ju lite fuskigt, då är det ju bara de som slagit vad om vem som kommer att vinna som blir rik på det. Att han dessutom utnyttjade sin ställning som den ende kulturpersonligheten i huvudstaden till att kladda på damer hör väl till den gubbkultur som frodas överallt där det inte råder någon insyn. Kungen hade sina kaffeflickor, klart att en kulturnisse vill ha några Kafkaflickor han också. Och just kungen är nu den som ska dra upp akademien ur den bottenlösa sörjan. För han är den enda personen som får det enligt stadgarna som skrevs för bara 250 år sedan av en annan kung. Och det måste ju vara en underbar ödets ironi att alla belästa i akademien ska räddas av en konung som kan beskyllas för mycket, men absolut inte för att vara beläst. Å andra sidan tror vi att de böcker som läses mest av de som sitter i akademien är plånböckerna… Och som inte den ironin var tillräcklig för att förgylla vardagen så finns det en till i sammanhanget - för att visa att alla radikala feminister tyckte det var dumt med gubbväldet i akademien så bestämde de sig för att bästa sättet att manifestera det var att knyta på sig de riktigt fina Östermalmdamernas (som alltid står på barrikaderna när det gäller rättvisa och jämlikhet) egen t-shirt, knytblusen. Det är inte varje dag man ser rödstrumpor i knytblus. Som väl är. Som tur är bor man inte i huvudstaden utan i en stad långt från kultur och akademiskt liv. Fast vi har ju nästan en akademi, vi har ju i alla fall ett universitet som visserligen bara är universitet på engelska men ändå. Och lite kultur har vi ju också. Även om den går 9 miljoner kronor back när den går som bäst. Men rondeller har vi att glädjas över. Och en plan för en fotbollsarena. Även om det verkar vara ett plan som inte är flygdugligt. Nästan lika svajigt som de som spelar på den plan som nästan finns. Efter en hackig inledning fick de grönas tränare rött kort och effekten av den sparken visade sig lika stor som spelarnas egna sparkar, det blev ytterligare 0 poäng att lägga i den digra poängskörden. Fortsätter det så här så får man gå till Fågelmuseet om man vill se liv i Stadsparken. Men som tur är kommer sommaren snart. Och om bara några månader är det lika varmt som på nyårsafton. …I TEXT: ORVAR LINDBERG, SPRÅKSOCIOLOG OCH HÄSTHANDLARE Let’s UTE NU DO IT 29 SEPTEMBER JÖNKÖPINGS KONSERTHUS BILJETTER LIVENATION.SE, KULTURBOLAGET.SE SAMT TICKSTER.COM SÄKER PÅ ATT JAG ÄR OSÄKER En standup om att inte veta Johan Rheborg