Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
litteraturförmedling, och på samma sätt som man k
an skilja på direkt och indirekt litteraturförmedling, kan man skilja mellan direkt och indirekt Reader’s Advisory. Direkt Reader’s Advisory kan till exempel ges i form av ett samtal där en serie frågor ställs till en användare i syfte att göra en icke-dömande inventering av dennes läsintresse, och ge tips och råd utifrån dessa. Den svenska motsvarigheten kallas för ”referenssamtal”, som mer övergripande handlar om interaktion/kommunikation mellan bibliotekarien och användaren för att tillgodose den senares behov av information, men som mer specifikt också kan handla om att ge råd och tips i valet av läsning. Reader’s Advisory har i jämförelse mellan förr och nu inneburit att relationen mellan läsare och bibliotekarie blivit allt mindre didaktisk. Om man förr ansåg sig veta vad som var bra för läsaren och pekade ut vissa bestämda riktningar, har man idag blivit mer av en länk mellan boken och läsaren. Reader’s Advisory hör till bibliotekens grundläggande funktioner, men används också i bokhandelssammanhang, i såväl direkta som indirekta former. Till de vanligast förekommande läsfrämjandemetoderna på folkbiblioteken hör bokpresentationer i form av så kallade bokprat. Bokprat är en betydligt vanligare aktivitet i folkbibliotekens läsfrämjandearbete bland barn och unga, än exempelvis bokcirklar. Metoden går i korthet ut på att berätta om böcker för att därigenom väcka intresse för läsning. Bokprat kan både förmedla entusiasm inför läsning och hjälpa läsare att hitta böcker de tycker om. Metoden bokprat har använts länge men genomgått genomgripande förändringar över tid i fråga om urval, pedagogik, förhållningssätt till mottagarna, målsättningar, genomförande och förväntade resultat. Man har exempelvis kunnat konstatera att bokpratsverksamheten under 1970-talet präglades av en folkbildningstanke, medan man under 1990-talet kommit att mer betona den personliga läsupplevelsen. Det har inte publicerats någon större svensk vetenskaplig undersökning som söker besvara frågan vilken inverkan traditionella bokpresentationer eller bokprat har på läsning. Några examensarbeten om bokprat pekar på att utlåningsfrekvensen av de böcker bibliotekarierna valt att prata om ökar, men det rör sig om enskilda observationer snarare än några större statistiska undersökningar. Ett antal engelskspråkiga doktorsavhandlingar som undersökt traditionella former av bokprat och dess inverkan på lånefrekvenser och attityder till läsning ger ett entydigt resultat: böcker som blivit föremål för bokprat ökar betydligt i cirkulation, däremot ger bokprat enligt dessa undersökningar inte någon märkbar effekt på läsattityder. Bokprat vid svenska folkbibliotek handlar oftast om fiktionslitteratur. En undersökning pekar på att omkring nittio procent av bokpraten handlar om skönlitteratur i samtliga undersökta ålderskategorier. Det är en anmärkningsvärt hög siffra mot bakgrund av vad vi vet om pojkars intresse för facklitteratur. Bokpratsverksamheten har inte minst ändrat karaktär över tid i och med tekniska innovationer av olika slag. Man kan peka på hur dagens bokpratare kan ta hjälp av alltifrån scanners och digitalkameror till datorprogram som PowerPoint och iMovie, internetsidor som YouTube och Amazon och så vidare. Det finns också projekt som tagit fasta på den digitala utvecklingens potential att förnya bokprats106