Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
program pekar också på vikten av att effektivt ma
rknadsföra programmen till föräldrar med barn i skolåldern och att biblioteken bör betona de utbildningsrelaterade fördelarna med sommarläsningsprogram gentemot föräldrarna. Sommarläsningsprogram bör vidare präglas av en effektiv samverkan med skolor. Skolan kan identifiera grupper av barn och deras familjer för att erbjuda praktiskt stöd att delta samt följa upp de framsteg som elever gjort i samband med programmet. Därutöver kan skolan knyta personliga kontakter med föräldrar och uppmuntra syskon, äldre kompisar och läskompisar att följa med yngre läsare till biblioteket. Skolan kan också länka samman sommarläsningen med höstterminens undervisning genom att under hösten anknyta till de texter som lästes i samband med sommarläsningsprogrammet. Bokens åttonde kapitel handlar om olika former av tillgängliggörande. Tillgängliggörande kan handla om alltifrån att tillhandahålla lättläst litteratur till hur man utformar biblioteksrummet. Biblioteksrummet har utvecklats från att ha varit en samling böcker till att bli mer levande och mångsidiga institutioner som sammanför den enskilda användaren med medier, kultur och andra användare, en utveckling som har sammanfattats i uttrycket from collection to connection. Idén om biblioteket som en plats att vara på innebär en utökning av bibliotekets rena utlåningsfunktion, som ansetts nödvändig inte minst mot bakgrund av att den traditionella utlåningsfunktionen krympt i takt med att information, kunskap och upplevelser digitaliserats. Att barn- och ungdomsbiblioteksverksamheten skiftat fokus från innehåll och samlingar till ett engagemang med bibliotekets användare har inte minst inneburit ett ökat intresse för bibliotekens design och arkitektur. Den innehållsmässiga iscensättningen av biblioteket kan räknas till bibliotekets läsfrämjande arbete, det vill säga bibliotekets mer aktiva roll att ge användarna råd och uppmuntra läsning, vidga deras läshorisonter eller helt enkelt underlätta för dem att göra val. Det klassiska biblioteket var i stor utsträckning utformat för användare som på förhand visste vad de letade efter. Mot bakgrund av att ett stort antal av folkbibliotekens besökare inte är målinriktade låntagare – eller låntagare överhuvudtaget – har man inom biblioteksforskningen resonerat kring begreppet ”serendipitet”, det vill säga möjligheteten att göra oplanerade fynd bland materialet. Forskare har konstaterat att det experimenteras som aldrig tidigare med både rummet och nya förmedlingsformer. Man har pekat på en tendens att iscensätta biblioteken på nya sätt, alltifrån spektakulära och påkostade amerikanska ”upplevelsebibliotek” där böckerna samsas med diverse attraktioner, till danska ”boklösa” bibliotek i vilka nittio procent av de fysiska böckerna förpassats till magasinet till förmån för andra typer av medier. Samtidigt har man kunnat konstatera att det inte är mycket som tyder på att användarna själva hyser något större intresse för idén med biblioteket som en upplevelseorienterad plats. Användarna tenderar istället att prioritera mer traditionella aspekter av grundläggande funktioner och olika former av service. En svensk undersökning visar att kunnig personal och ett bra bemötande hör till det som värderas högst av användarna. Användarna tenderar vidare att värdera bibliotekets mest grundläggande funktioner vad avser tillgänglighet, såsom 112