Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
läsfrämjande arbetet ingår också att utveckla met
oder för att möta barn i behov av anpassade medier såsom talböcker, böcker i punktskrift eller böcker med anpassad svårighetsgrad. Metoder har också utformats vad avser själva biblioteksrummet, exempelvis anpassning av mediers placering efter barnens egna orienteringsbehov. Till det lässtimulerande arbetet hör också att samarbeta med andra aktörer i barns närhet såsom exempelvis skolan, förskolan, öppna förskolan eller Barnavårdcentralen (BVC). I en nyligen publicerad rapport om läsfrämjande insatser från 2011 till 2013 hos folkbibliotek i sex län och regioner i södra Sverige, förekommer exempel som sagostunder, högläsning, bokcirklar, eget berättande/skapande och författarbesök (Schmidt 2015). Den som orienterar sig en stund bland läsfrämjande projekt och program vid biblioteken upptäcker ganska snart en repertoar av grundläggande metoder, som varieras på olika sätt vad gäller innehåll, målgrupper, praktiska tillvägagångssätt och tekniska tillämpningar. Det finns också böcker av handbokskaraktär om läsfrämjandemetoder. En sådan handbok är Läslust och läslist: idéer för högstadiet och gymnasiet (2005), som bland annat behandlar boksamtal, bokcirklar och högläsning. Internationellt finns en tämligen omfattande handbokslitteratur om läsfrämjandemetoder, av varierande kvalitet. Läsfrämjandeprojekt genomförs ofta i syfte att prova ut nya, eller förnya gamla beprövade metoder. Sandin urskiljer fyra med varandra överlappande motiv till varför man bedriver läsfrämjandeprojekt. Det kan röra sig om omvärldsbevakning och kunskapsutveckling, det vill säga en önskan att utveckla arbetsmetoder som svarar mot nya samhälleliga behov. Projekt kan också uppfattas som en möjlighet att pröva en ny arbetsmetod som det inte finns utrymme för inom ordinarie verksamhet. Vidare kan projekt initieras för att utveckla samarbete. Slutligen kan lässtimulerande projekt uppfattas som en möjlighet till fortbildning. I det sammanhanget nämner Sandin hur en del projektrapporter påtalar ett glapp mellan den formella biblioteksutbildningen och de kunskaper som behövs i barnbiblioteksarbetet. Vilken roll kan då forskning spela i samband med praktisk läsfrämjande verksamhet? Organisationen International Federation of Library Associations and Institutions (IFLA) publicerar kontinuerligt forskningsrapporter som rör biblioteks- och informationsservice. I rapporten Using Research to Promote Literacy and Reading in Libraries: Guidelines for Librarians (Farmer & Stricevic 2011) skisseras hur forskning kan vara behjälplig för planering, bedömning och förbättring av läsfrämjande program och verksamheter på biblioteken. Forskning kan exempelvis mäta kvalitet och inverkan av aktuell verksamhet. Ett projekt kan anses framgångsrikt eller inte med avseende på • Processen: hur väl ett program eller projekt planerats och genomförts. • Produkten: vilken inverkan programmet/projektet haft på deltagarna. Att bedöma effektiviteten av en läsfrämjande insats innebär att besvara en rad frågor. Till de mer grundläggande hör: • Hur många deltog? 16