Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
sätt till hur de väljer ut böcker och hur de plac
erar böckerna på förskolan, samtidigt som många ”verkar ha ett oreflekterat sätt att hantera barnbokslitteraturen, mera som ett tidsfördriv än en lärandemöjlighet”. I studien Att läsa och skriva i förskolan (2011) betonar pedagogen Carina Fast skillnaden mellan att lära barn att läsa och att skapa intresse hos barn för att läsa. Boken bygger på en forskningsstudie förlagd till förskolan Plantan i Uppsala, där man arbetar mycket medvetet med att väcka barnens nyfikenhet på skriftspråket. Hur förskolan arbetar för att skapa intresse för läsning är också föremål för undersökningen Litteraturläsning i förskolan (Damber m.fl. 2013), som behandlar hur förskolepersonalen vid ett antal förskolor i Sverige arbetar med ”det oerhört viktiga uppdraget att grundmura nyfikenhet och lust till läsning”. Studien bygger på observationer gjorda av 40 studenter från Högskolan Kristianstad, Malmö Högskola och Mittuniversitetet, inom ramen för förskollärarprogrammet och Förskollärarlyftet. Under en veckas tid i december 2010 genomfördes observationer på sammanlagt 40 olika förskolor i olika delar av landet i olika socioekonomiska områden. Författarna, som är verksamma vid de tre nyss nämnda lärosätena, resonerar kring vilken funktion litteraturläsning kan fylla vid det tematiska arbetet i förskolan och ger även konkreta planeringsförslag på teman kring exempelvis natur, djur, miljö eller familjekonstellationer. I Litteraturläsning i förskolan betonas vikten av att genom förskolans aktiviteter ge barnen en tidig relation till skriftspråket. Särskilt viktigt är detta för barn som kommer från hem där läs- och skrivaktiviteter förekommer i lägre grad. Inledningsvis konstateras att litteraturläsning påfallande ofta tycks vara ett försummat område i förskolans pedagogiska verksamhet. Nedan följer några av de observationer som görs i denna studie vad avser det praktiska arbetet med litteraturläsning vid de 40 förskolorna, sammanfattade i punktform. • Stora skillnader mellan förskolorna förekommer vad avser tid nedlagd på lässtunder: en lässtund kan pågå i allt mellan två och fyrtiofem minuter. Överhuvudtaget betraktar författarna den tid som läggs ner på läsning vid de observerade förskolorna som knapp. • Förskolorna som deltog i undersökningen gav intrycket att sakna ett bakomliggande syfte eller en medveten tanke med valet av litteratur, som istället tycktes ske ”tämligen slumpartat”. Bara enstaka exempel fanns på urval av litteratur i anslutning till ett mer övergripande tema. • Det vanligaste sammanhanget i vilket läsningen äger rum är vid den så kallade ”läsvilan”. Lässtunderna föreföll ofta att ha en huvudsakligen ”disciplinerande funktion”. • Samtal i samband med läsningen förekom sparsamt, och i den mån det förekom alls var samtalen ”sällan utvecklade, insatta i en kontext eller på annat sätt knutna till teman som har med barnens egen livsvärld eller upplevelser/erfarenheter att göra”. • Uppföljning på läsningen i form av exempelvis samtal, bildarbete eller dramatiseringar genomfördes sällan. 36