Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
• Undersökningen visade också på stor variation v
ad avser tillgången på böcker; medan vissa förskolor var välförsedda med böcker visade sig andra ha relativt få och i ett fall inga alls. I den mån iakttagelserna ovan kan anses representativa står vi sammanfattningsvis inför en tämligen dyster bild av litteraturläsningen i förskolan. Som konstaterats står läsundervisningen i svensk grundskola så som den bedrivs enligt en rapport från Skolverket i diametral motsättning till vad flera forskare identifierat som de viktigaste faktorerna för att skapa läsmotivation hos unga. Även iakttagelserna från Litteraturläsning i förskolan kunde ställas mot forskningens betoning av relevans, tillgång, tid, val, och möjlighet till interaktion. Vilka läsfrämjande metoder föreslås då av författarna för att förbättra situationen? Till de metoder som författarna förespråkar hör en variant på högläsning som innefattar en dialog mellan barnen och/eller mellan barnen och pedagogen före, efter och under läsningen. Metoden innebär att pedagogen läser med, snarare än för, barnen, att barnen engageras aktivt i läsningen. En annan av författarna förespråkad metod består i att dramatisera litteratur, för att på så sätt mer aktivt engagera sig i berättelsen. Läsande och skrivande i förskolan betraktas som en social praktik som innebär att tillsammans under och efter läsningen bearbeta och skapa mening ur det lästa, inom ramen för ett övergripande tematiskt innehåll. Den litteratur som används i förskolan bör enligt författarna ”kvalificera sig till det tematiska innehållet”, det vill säga valet av litteratur bör styras av det tema man valt att arbeta med och kopplingen mellan litteraturen och temat bör vara stark. Tilläggas kan att det sätt på vilket litteraturen används på förskolan också ger en bild av hur läsningen värderas, och den vikt man tillmäter läsning. I en senare studie påpekar Damber & Nilsson (2015) att ”[a]ktiv läsning, istället för passiv läsvila, ger också barnen insikter om att läsning är en viktig aktivitet, inte bara något man ägnar sig åt för att somna”. Studien Litteraturläsning i förskolan pekar också på relationen mellan tillgång till böcker och ökat läsintresse, hur intresset för böcker exempelvis ökar markant bland barnen vid besök av en bokbuss. Många förskolor i landet har emellertid varken tillgång till en bokbuss eller ett näraliggande bibliotek. Författarna förespråkar därför att tillgången till bibliotek för landets förskolor regleras på samma sätt som för skolor. I det följande ges några exempel på läsfrämjande verksamhet i samarbete mellan bibliotek och förskola. Förskolor med litteraturprofil En verksamhet som går utöver de mer traditionella arbetsformerna är förskolor med litteraturprofil. I Mölndals kommun har man sedan 2005 arbetat med ett fördjupat samarbete mellan förskola, familjedaghem och bibliotek; ett samarbete som i nuläget omfattar sju förskolor och en grupp med sju dagbarnvårdare. Litteraturprofilförskolorna är en vidareutveckling av två projekt: Bulleribok, som pågick i Mölndal 2002–2004, och Alfons, Ellen, Kotten och alla de andra, som pågick i Västra 37