Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
Kapitel 4. Läsande förebilder Vilka är de läsande
förebilderna? Att barn och vuxna lär sig genom att ta efter andra är välkänt. Att använda sig av förebilder i det läsfrämjande arbetet tycks intuitivt rimligt. En förebild kan vara en person vars beteende man tar efter, men också någon vars värderingar och föreställningar man delar. Vad gäller läsfrämjande verksamheter inriktade på barns och ungdomars fritid finns flera exempel på program och projekt som använder förebilder anpassade efter specifika målgrupper. Vilka är då de viktigaste förebilderna vad gäller läsning? Den viktigaste formen av påverkan på barns läsning under de första åren utgörs av föräldrar som läser för barnen och för egen del. Ett barn lär sig trots allt att tala och kommunicera långt innan det börjar skolan, genom att ta efter betydelsefulla vuxna i sin närhet. Att föräldrar utgör viktiga förebilder för barns läsning kan verka självklart. Tidiga läsvanor är, som de flesta av barns vanor, en imitation av vuxnas beteende. Om föräldrar finner läsning positivt och meningsfullt kommer barnet sannolikt att följa efter. I såväl läroböcker som forskningsstudier och studentuppsatser som behandlar föräldrars roll som läsande förebilder betonas ofta vikten av att läsintresset först och främst måste finnas hos föräldrarna (se exempelvis Nilsson 1986, Brink 2000, West & Knochenhauer 2006). Därmed kan läsfrämjande för barn och vuxna inte utan vidare betraktas som två separata områden. Det finns flera studier som undersökt hur föräldrars läsvanor på fritiden påverkar barns läsbeteende. Wollscheid (2014) utgår exempelvis från 757 barn i åldern 10–19 år. Enligt denna studie har båda föräldrarna störst inverkan på läsbeteendet hos döttrar. Samtidigt ger undersökningen stöd åt den så kallade genus-stereotyp-hypotesen, enligt vilken fäder har större inverkan på läsbeteendet hos söner, och mödrar på döttrar. I studien redovisas också att läsbeteendet hos mödrar har starkare inverkan på yngre barns lässocialisation, medan läsbeteendet hos fäder verkar ha starkare inverkan på äldre barn. Enligt en mindre svensk undersökning baserad på ca trehundra telefonintervjuer med uteslutande pojkar mellan 13 och 25 år är det i första hand kamrater, föräldrar och andra vuxna i de ungas närhet som utgör de viktigaste förebilderna för unga män och pojkar när det gäller läsning. Föräldrar och vänner framstår enligt de utfrågade som viktigare potentiella läsande förebilder än exempelvis kända personer (Redman 2013). Ett liknande resultat ger en större brittisk undersökning, baserad på utfrågningar av lite drygt tvåtusen unga i åldern sju till femton år. Enligt den består de viktigaste läsande förebilderna av de närmaste i familjen, följt av kompisar och lärare (Clark, Osborne & Dugdale 2009). Merparten av de utfrågade uppger som förebild någon ur den närmsta familjekretsen, för det mesta någon av föräldrarna. Familjen är 50