Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
Kapitel 6. Social läsning Det finns en tendens in
om såväl forskning som praktisk läsfrämjande verksamhet idag att betona läsningens sociala dimension. Boken Social readers: promoting reading in the 21st century av den amerikanska skolbibliotekarien och forskaren Leslie B. Preddy (2010) illustrerar tydligt denna tendens. Preddy talar om läsfrämjandets tre R: Reading, Rolemodels och Relationships; alltså läsning, förebilder och relationer. För att utveckla läsare behövs tid till läsning, läsande förebilder i hemmet, skolan eller på andra håll, samt socialisation genom läsarrelationer, menar Preddy. Läsning har traditionellt sett inte uppfattats som någon gruppaktivitet, men för en generation där social interaktion ständigt pågår måste läsningen också bli social, argumenterar hon. För att skapa läsmotivation och förbättra läsattityder bör man inom skola och bibliotek verka för att etablera en vana hos unga att dela med sig av sina läsupplevelser. Unga engageras av litteratur om de får samtala om den. I viss mening är läsning alltid social. Forskning om själva läsinlärningsprocessen har under de senaste decennierna kommit att betona betydelsen av det sociala och kulturella sammanhang i vilken all läsutveckling ingår. Inte minst genomslaget för begreppet literacy vittnar om detta. Literacy förstått i dess utökade betydelse handlar om förmågan att inte bara läsa och skriva utan också att förstå och använda ett flertal andra symbolsystem inom en kultur. Inom läsarorienterad litteraturteori förekommer begreppet tolkningsgemenskaper, syftandes på en grupp läsare vars ideal, normer och tolkningskonventioner avgör förståelsen av en litterär text (Fish 1980). Läsandets praktik, från basal läsinlärning till avancerad tolkning, är på många sätt att betrakta som en social praktik. Därutöver är alla ”läsvanor” – inklusive att läsa ensam i hemmets avskildhet – socialt producerade och förutsätter en ”social infrastruktur”, som innefattar exempelvis de materiella villkoren för bokproduktion, utbildning av läsare och förekomsten av bibliotek. Föreställningen om den ensamme, private läsaren kan i sig betraktas som en social konstruktion som romantiserar den enskilde och isolerade författaren eller läsaren (Fuller & Sedo 2013). Hur, vad, och varför vi läser avgörs i ett socialt sammanhang. Likväl finns en utpräglad föreställning om läsning som en solitär angelägenhet. Den amerikanska sociologen Elizabeth Long (2003) har talat om en ”kulturell hegemoni kring den ensamme läsaren”. En läsare porträtteras ofta som någon som drar sig undan i avskildhet för att ta del av en värld som andra inte tar del i. Det finns emellertid tendenser som tyder på att bilden av den isolerade läsaren inte på samma sätt som tidigare dominerar läsandets kultur. Boksamtal, bokcirklar, delade lästips och digitala diskussionsforum – allt detta kan tolkas som inslag i en läskultur där ”slutet på boken är bara början”, för att låna en formulering av Nina Frid (2012). Ett exempel på social läsning i stor skala är så kallade Mass Reading Events (MSE), såsom TV68