Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
och radiosända bokklubbar. Ett annat exempel på M
SE är läsfrämjande initiativ som syftar till att samla läsare i en stad, region eller ett helt land kring en gemensamt läst bok. En första omfattande vetenskaplig undersökning av MSE är studien Reading beyond the book: the social practices of contemporary literary culture (2013) av forskarna Danielle Fuller och Denel Rehberg Sedo. Delad läsning betraktas av Fuller och Sedo som en process som äger rum inom ett nät av sociala relationer. Det förnyade intresset för social läsning hänger samman med teknikutvecklingen. Möjligheten att dela med sig av sina läsupplevelser eller diskutera läsning med andra har aldrig varit större än nu. Detta skapar i sin tur nya förutsättningar och möjligheter för det läsfrämjande arbetet. Med begreppet ”social läsning” förstås i det följande kommunikation läsare emellan om litteratur och läsupplevelser (Rydbeck 2013). Till social läsning hör boksamtal i grupp, vilket exempelvis förekommer inom ramen för bokcirklar i såväl traditionella som digitala former. Till social läsning hör också litteraturdiskussioner på olika nätforum och bloggar. Exempel på social läsning är också det nyss berörda fenomenet Mass Reading Events. Ytterligare ett exempel på social läsning som kommer att behandlas i detta kapitel är författarbesök. Bokcirklar Medan bokprat introducerar böcker åhörarna inte har läst, innebär ett boksamtal att fördjupa läsningen av redan lästa böcker. Ett boksamtal kan enklast definieras som ett samtal, med eller utan ledning, kring en gemensamt läst bok. Bokprat i dess traditionella form kan vid jämförelse med boksamtalet betraktas som ett slags envägskommunikation. Ett inflytelserikt och återkommande namn vad gäller boksamtal är Aidan Chambers, som utifrån läsarorienterad litteraturteori talar om hur en boks innebörd ”förhandlas fram” under samtalets gång (Chambers 1994). Chambers urskiljer några huvudingredienser i ett typiskt vardagligt boksamtal, såsom utbyte av entusiasm (gillanden och ogillanden), utbyte av frågetecken (svårigheter) och utbyte av kopplingar (mönster). Chambers modell för boksamtal har tillämpats i flera läsfrämjande projekt, exempelvis inom det större projektet Läskonster. Bland några idé- och inspirationsböcker om boksamtal kan nämnas Kjersén Edmans Tala om böcker: boksamtal på bibliotek, i skola och på nätet (2013) samt Katarina Eriksson Barajas Boksamtalets dilemman och möjligheter (2012). Litteratursamtalets potential i skolsammanhanget framgår inte minst av Michael Tengbergs avhandling Samtalets möjligheter. Om litteratursamtal och litteraturreception i skolan (2011). En vanlig form av organiserade boksamtal i grupp är bokcirklar. Bokcirklar, läsecirklar och litteraturcirklar betraktas i det följande som synonymer, och avser en organiserad grupp av läsare som samlas fysiskt eller på annat sätt möts för att samtala om sina läsupplevelser (Jfr. Rydbeck 2013). I boken Cirkelbevis. Läsecirklar på bibliotek (2004) konstaterar Immi Lundin att läsecirklar inte är någon ny företeelse, men att det finns ett nytt intresse för dem. Med hänvisning till brittisk forskning om läsecirklar påpekar hon att läsecirkeln har en central läsfrämjande funktion, och talar om bibliotekens stora utvecklingspotential i sammanhanget. Böcker som ger praktiska råd om hur man startar och håller igång bokcirklar finns det gott om, 69