Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
och Lundin ger flera exempel. I det följande pres
enteras ett mindre urval av forskning kring läsecirklar nationellt och internationellt. Det är bokcirkelns läsfrämjande potential som är i fokus för framställningen, och inte bokcirkelfenomenet i sig. Pamela Schultz Nybacka (2011) menar att forskningen om bokcirklar framför allt kretsar kring tre frågor: cirklarnas omfattning, organisation, och gruppidentitet. Forskningen om bokcirklar berör främst de anglosaxiska länderna och forskningen i Sverige är ännu begränsad. En inflytelserik studie om hem- och biblioteksbaserade läsecirklar och något av ett pionjärarbete är Jenny Hartleys The Reading Groups Book (2002). Studien, som omfattar cirka 350 läsecirklar, redogör bland annat för framväxten av litteraturcirklarna och hur de organiseras. Enligt Hartley är bokcirkeldeltagare utpräglat självständiga, vill själva bestämma vad som ska läsas och ogillar marknadsföring. I Sverige har litteraturvetaren Petra Söderlund studerat nöjesläsares preferenser, läsvanor och sätt att läsa, värdera och samtala om litteratur, och bland annat jämfört interaktionen i en läsecirkel med Internetbaserade diskussioner. Resultatet presenteras i avhandlingen Läsarnas nätverk. Om bokläsare och Internet (2004). I avhandlingen Bookonomy: The Consumption Practice and Value of Book Reading (2011) har Pamela Schultz Nybacka bland annat undersökt manliga, kvinnliga och blandande bokcirklar. ”Läsarnas cirklar. En litteratursociologisk undersökning om socialt läsande och läsargemenskaper i dagens Sverige” heter ett pågående projekt under ledning av forskaren Kerstin Rydbeck. I projektet studeras traditionella bokcirklar där människor träffas IRL (In Real Life), och renodlade digitala bokcirklar studeras alltså inte. Samtidigt noterar Rybeck att sociala medier som Facebook och liknande har bidragit till att sudda ut gränserna mellan digitala och traditionella bokcirklar. I projektbeskrivningen över ”Läsarnas cirklar” görs en distinktion mellan fristående bokcirklar och bokcirklar med huvudman. Medan fristående bokcirklar verkar utan organisatoriska band eller stöd utifrån, är bokcirklar med huvudman knutna till ett folkbibliotek, ett studieförbund, en bokhandel eller någon annan typ av organisation. Projektet studerar båda dessa typer av bokcirklar och är metodologiskt uppdelat i en kvantitativ och en kvalitativ del. Några artiklar med anknytning till projektet ”Läsarnas cirklar” har publicerats, däribland en artikel om svensk bokcirkelverksamhet med speciellt fokus på folkbibliotekens och studieförbundens cirklar. Rydbeck (2013) menar i artikeln att diskussionen kring läsvanor och läsfrämjandearbete har haft ett huvudsakligt fokus på vad människor läser, hur mycket de läser i tid räknat och hur de får tillgång till böcker. Detta medan själva lässituationen sällan uppmärksammas eller problematiseras. Rydbeck betraktar bokcirklar som en form av läsargemenskap, förstått som ”en lokalt organiserad, avgränsad grupp läsare som samlas till regelbundna möten för att diskutera litteratur och läsupplevelser”. Artikeln tar bland annat upp bokcirkelverksamhetens kvantitativa utveckling och fördelningen på kön och ålder. Bokcirklar i dess traditionella form av möten IRL framstår, såväl nationellt som internationellt, som en kvinnodominerad verksamhet. Den typiske bokcirkeldeltagaren i Sverige är en kvinna i pensionsåldern. Antalet kvinnor bland studieför70