Med läsning som mål. Om metoder och forskning på d
et läsfrämjande området 1
deltagit i projekt som rör idrott och läsning har
exempelvis vittnat om att de fått bättre kontakt med ungdomar de mött på deras egen arena än i biblioteket. Det finns bland folkbibliotekens uppsökande verksamheter en tradition av att upprätta fysiska bokbestånd på andra platser än i biblioteksbyggnaden och dess filialer, en typ av uppsökande arbete som genomgått viss förnyelse under senare tid. Att nå ut genom att upprätta nya bokbestånd kan innebära alltifrån mer självklara varianter såsom bibliotek i väntrum, till mer experimenterande så som bibliotek i simhallar. Som ett led i en satsning på att flytta ut delar av bokbeståndet till andra platser än den fysiska bibliotekslokalen har exempelvis tvättstugebibliotek upprättats på många håll i landet, kapprumsbibliotek är en annan variant, liksom omklädningsrumsbibliotek. Arbetsplatsbiblioteken har en lång tradition att falla tillbaka på, och tycks efter en period av nedgång röna ett förnyat intresse. Det gäller även mobila bibliotek av olika slag, såsom bokbussar och bokbåtar. I Borås har man under somrarna flyttat ut delar av utlåningsservicen på gatan, och erbjudit drive-in-bibliotek. Arbetsplatsbibliotek Till de mer etablerade varianterna av bokbestånd på platser utanför bibliotekets väggar hör arbetsplatsbiblioteken. I Mats Herders litteratursociologiska avhandling Arbetsplatsbibliotek i Sverige. Studier av en uppsökande folkbiblioteksverksamhet och dess framväxt (1986) ges en historik över arbetsplatsbiblioteken. Arbetsplatsbibliotek i bildningssyfte fanns redan under 1800-talet, inrättade av arbetsgivare och/ eller filantropiskt verksamma personer. Från slutet av 1800-talet inrättas arbetsplatsbibliotek av representanter för arbetarrörelsen. Dessa bibliotek fanns oftast inte på arbetsplatserna, utan i Folkets hus eller i någons hem. Arbetsplatsbibliotek har funnits länge i form av exempelvis sjömansbiblioteken, en verksamhet som inleddes 1916 och finns kvar än idag. Dessa bekostades då av sjöfolkets fackliga organisationer, men fick under 1930-talet statligt stöd. På 1970-talet inleddes en mer omfattande försökverksamhet med arbetsplatsbibliotek utifrån den statliga litteraturutredningen från 1968. Under en tjugoårsperiod blev arbetsplatsbibliotek en verksamhet som växte snabbt och som betraktades som ett effektivt sätt att vinna nya läsare. Hur förhåller det sig då med arbetsplatsbiblioteken idag? En omfattande rapport över arbetsplatsbiblioteken har författats av Peter Almerud (2004) på uppdrag av Kulturrådet. Arbetsplatsbibliotek definieras där som en boksamling med allmänlitteratur som finns på en arbetsplats och är till för de anställdas fritidsläsning och som någon tar ansvar för och som förnyas kontinuerligt. Rapporten visar att arbetsplatsbiblioteken sedan slutet av 1980-talet kommit att marginaliseras, både i den kulturpolitiska diskussionen och i folkbibliotekens verksamhet. På det hela taget framstår arbetsplatsbibliotek som en verksamhet i avtagande; till exempel redovisas en halvering av antalet arbetsplatsbibliotek sedan 1990. År 2003 uppskattas arbetsplatsbiblioteken vara omkring 1 200 till antalet, varav 500 i kommunal regi, 400 i facklig regi i samarbete med En bok för alla, och 300 som fristående arbetsplatsbibliotek. Mycket tyder på att siffran sjunkit ytterligare sedan dess. I en rapport från 2010 av Nina Frid framgår att arbetsplatsbiblioteken står inför stora 89