Sport & Affärer 1
SPORT & AFFÄRER 3 Johanna Frändén har under pande
min mest jobbat hemifrån. Men nu kan hon succesivt återgå till det normala; till arbetet på pressläktarna eller som här på ett café. Jag är imponerad av din språkbehandling. Var har du fått din språkkänsla ifrån? – Jag läser mycket och har alltid gjort det. Ju mer du läser desto större ordförråd får du och din språkkänsla ökar. Nu är jag ju litet gammal i gamet och när jag tittar på den nya generationen sportjournalister tycker jag att de läser alldeles för litet. De är bra på många saker. De är snabba, har ett bra självförtroende men har ett för dåligt ordförråd. Mobilen tar väldigt stor plats bland de unga och intresset för att öppna en bok har minskat drastiskt, det visar många undersökningar. Sen när jag ett intresse för och har pluggat andra språk, vilket ju varit en förutsättning för mitt jobb som utrikeskorrespondent. Vi är inne i en sällan skådad internationell kris som precis följde på en långvarig pandemi som ännu inte riktigt ebbat ut. Hur ser du på läget? Hur har detta påverkat dig personligen? – Jag var inte så nojig över pandemin, inte ens i början. Jag var mest orolig för mina föräldrar. Men det här jävla Putinkriget har varit mycket jobbigare. Den här osäkerheten. Tänk om han bombar ett Nato-land. Jag fick en riktig kärnvapenrädsla och åkte hem till mina föräldrar häromdagen. Det har också varit ett jättehögt tonläge mellan Paris och Kreml. President Macron har talat med Putin flera dagar i veckan och det är ju bra men det verkar ju inte ha hjälpt så mycket. Jag tänker som alla andra att kunde vi inte fått litet respit från problem efter pandemin. Kunde vi inte få en sommar där livet får vara litet roligt i alla fall? Och så kommer det här. Vet inte om tidpunkten för angreppet var planerat när Europa var försvagat och till viss del splittrat. Men effekten har ju blivit att vi står mer enade än på länge. Tror du att han marscherar vidare om Ukraina skulle falla? – Ingen aning. Jag har ingen militär kompetens för att bedöma det men här i Frankrike tycker jag att man är mindre oroliga faktiskt. Fransmännen är inte själva överdrivet rädda för att bli attackerade. Det är skillnad att vara svensk. Vi är så vana att ligga nära Ryssland geografiskt och vi kommer ihåg det kalla kriget. Det är svårt att göra några prognoser för det vi inte trodde skulle hända har redan hänt. Samtidigt går det litet tyngre för Ryssland i kriget nu och Putin verkar bli ifrågasatt internt så kanske ser vi någon slags början på ett slut. Det är valår både i Sverige och i Frankrike i år. Europa och USA har enats under trycket av det ryska hotet samtidigt som det är två år innan Trump i värsta fall är tillbaka. Trump som kraftigt vill minska anslagen till Nato och verkar måttligt intresserad av Europa men verkar trivas väldigt bra i Putins sällskap. Det känns som att varje minut är viktig för att försöka lösa krisen. Nu. Är det då rimligt att dra igång en valrörelse med de resurser det innebär i tid och pengar för att upprätthålla den allmänna pajkastningen? Vad säger du – ska vi skjuta årets svenska val på framtiden till dess att krisen är över och bilda en övergångsregering fram till dess istället? – Ja kanske. Det beror främst på hur länge det håller i sig. Tar kriget slut snart övergår vi nog till gammal vanlig pajkastning men låt oss hoppas att tonläget blir litet seriösare. I Frankrike är det presidentval i april vilket helt kommit i skymundan och den sittande presidenten Emmanuel Macron har sagt att han inte tänker göra en enda debatt inför valet. Nu utnyttjar han läget litet också då han har bra opinionssiffror(drygt 30% just nu mot Marine Le Pens ca 15%. Red. anm.) Hur vill du beskriva Macrons politik? – Han är liberal eller på ett sätt socialliberal. Det är svårt att jämföra men han skulle hamna någonstans i mitten i Sverige. Han vill kraftigt banta ner den offentliga sektorn. Samtidigt är den offentliga sektorn enorm här, världens största. Ur ett perspektiv kan det ses som högerpolitik, men å andra sidan, om hade han varit en svensk politiker, så hade bantningsjobbet redan varit gjort. Den offentliga sektorn är rätt ineffektiv och tungrodd. Han har sen han tillträdde 2017 försökt att genomföra en del reformer men ofta mötts av protester. Det är ett svårregerat land helt enkelt. (Macron går till val på att sänka skatterna med 150 miljarder, höja pensionsåldern och införa aktivitetsplikt för de som lyfter arbetslöshetsersättning). Var hamnar sporten i den här soppan? Och hur känns det att spegla den nu? – Precis innan krigsutbrottet fick jag bevaka ett ministermöte där Ann Linde deltog och när kriget sen bröt ut var det jättesvårt att fokusera på fotbollen. Jag bevakade ett EU-toppmöte i Versailles förra veckan och det kändes litet mer meningsfullt att jobba med då. Samtidigt är idrott