Sport & Affärer 1
SPORT & AFFÄRER 7 Bokhandeln Librairie Gallimard
får regelbundet finbesök. är Spaniens tur nu att vinna ett stort mästerskap. De har ändå ett ungt och lovande lag. Hur ser du på digitaliseringsvågen? Allt ska gå så snabbt. Vi ska tjäna tid. Till vad? – Tänkte på det häromdan när en tunnelbanevagn åkte förbi och alla satt lutade över sina mobiler. Knappt någon tittade upp eller ut. Men jag kunde varit en av dem. Jag tror att det är svårt att komma ifrån. Kanske kommer det en motrörelse vad det lider men det är svårt att sätta stopp för en utveckling där vi vinner bekvämlighet och tid. Jag är inte så rädd för att det mänskliga mötet ska försvinna. I de här kulturerna är man vana att ses på den lokala baren eller på cafét som man regelbundet besöker. Vi i Norden ligger kanske litet sämre till med risk för ökad ensamhet och att det blir så jävla najs att vara hemma för att allt kan skötas på allas respektive apparater. Är sociala medier viktiga för dig? – Nej det kan jag inte säga. Jag är inte på Instagram. Jag gick med i Facebook när jag skulle flytta till Italien för många år sen för mina kompisar sade att de inte skulle prata med mig mer om jag inte gick med. Men jag är inte aktiv där alls idag. Mitt medium är Twitter(@juanitafranden) och där är jag flera gånger i veckan. Jag brukar länka till artiklar, kommentera eller kanske dra ett skämt. Jag kan även ställa frågor till mina följare (i dagsläget 117.000) och får då ofta kvalificerade svar ganska snabbt. Paris är för många mode, mat, caféliv, konst och kultur. Vad är Paris för dig? – Det ovanstående plus mitt liv, mitt hem och min vardag. En vardag som ibland kan präglas av en viss fransk byråkrati. Men Frankrike är en ungdomskärlek. Jag läste franska i skolan och på universitetet. Jag var här som student och bodde en sommar i Paris och ett helt år i Lyon där jag jobbade i bar. Så när Zlatan kom till PSG 2012 kändes det kanon. Jag kunde ju redan språket och kulturen. Hur ser du på det lokala fotbollslaget PSG? – Jag tycker att jag ser en liten rörelse nu. Folk börjar att tröttna på pengarullningen och hyperkommersialiseringen av internationell fotboll(PSG ägs av Qatar Sports Investments) vilket kanske på sikt ökar engagemanget för den lilla kvartersklubben istället. PSG – vilket plastlag hör man jämt. Jo, jo..men min pojkvän till exempel har hållit på dem sedan han var tonåring. Han blöder, brinner, gråter och dör för klubben. Det är hans lokala lag som någon annan tog över och gjorde nåt helt galet av ekonomiskt. Något fantastiskt säger nån annan. Hur ser du på läget för Lionel Messi som ju förra året köptes loss från Barcelona? – Jag tycker att det känns litet sorgligt faktiskt. Man ser att han är frustrerad över att han inte får till det som han gjorde ganska lätt i Barcelona; som att snurra upp en back, det ser tungt ut även om motståndet heter Metz. Han har gjort två mål i franska ligan. Vi har snackat Paris. Vilken svensk stad tycker bäst om? – Det får bli Göteborg. Stockholm är litet för överspänt. När blir du riktigt förbannad? – När jag har kontakt med handläggare på myndigheter som inte gör sitt jobb. Då kan jag tappa humöret och höja rösten. När är du glad? – När jag träffar gamla kompisar. Det är nåt som känns bekant och hemma och man delar referenser och så. Ett umgänge som du vill ta igen nu efter den introverta pandemin? – Jag bodde faktiskt de första två månaderna av pandemin hos en kompis i Göteborg. Plötsligt hörs några knallar utanför. Vi tittar förskrämt ut mot gatan. En lätt krutdoft tränger in i cafét trots att alla fönster och dörrar är stängda. Vi säger inget under några sekunder. ”Måste varit smällare” sade Johanna och jag tackar henne för intervjun. TAXICHAFFISEN VAR FRÅN PORTUGAL. Han tutade sig igenom eftermiddagstrafiken och vevade vid flertalet tillfällen ner rutan för att skälla ut de han ansåg felade. – Vi som tänker är oroliga för läget i Europa. Andra går omkring i skor värda 1000 Euros, sade han och pekade på ett gäng modeinriktade ungdomar som kom dansande ner för trottoaren. Jag blir avsläppt vid hotellet nära Gare de Nord. Morgonen därpå sitter jag på tåget och väntar på avgången hemåt. Plötsligt rasslar kupéhögtalarna att tåget är försenat med 40 minuter ”då vi saknar en lokförare”. Känner mig inte stressad. Det är fredag och jag kommer inte att