Årsskrift 2011 1
H Hasse om Abe Mitchell: Heltäckande och modern E
fter att ha studerat Abe Mitchells bok från 1928 för första gången så slår det mig hur heltäckande och modern han ändå är. Min reflektion är att eftersom människokroppen ser likadan ut som för snart 100 år sedan så borde de biomekaniska principerna vara desamma då som nu. De stora skillnaderna ligger givetvis i klädedräkten och, inte minst, skaften. ur står sig Abe Mitchell som instruktör i den moderna golfvärlden? Mitchells bok tar upp alla delar av spelet, såväl fysiska som mentala, och innehåller även en del goda råd om utrustning. Hans teknikpreferens är påverkad av den amerikanska modellen med en dominant vänstersida som började bli populär på 20-talet (Alex Morrison och Jim Barnes). Han har rikligt med illustrationer, för att vara en så gammal bok, men förutom att visa vad som är rätt så gör han på det gammalmodiga viset att ha i princip lika många illustrationer på vad som är fel. En intressant skillnad är att han Klubbhuvudet kommer på efterkälken när Abe Mitchell tar upp klubban. Det ser omodernt ut, men draget ned mot bollen är tidlöst. resonerar kring pull och slice där pull betyder draw i dagens terminologi. En annan är att närspelssvingen inte bygger på rotation med tyngden på vänster fot utan på en sidledsrörelse med kroppen där tyngden får lov att hamna på höger fot. Jag gissar att det beror på att järnklubborna saknade bounce och att man försökte plocka bollen mer ”clean”. Det framgår också med stor tydlighet att alla järn från mashien till och med niblicken med fördel används i närspelet med såväl chip- som pitchrörelser. Pitchen delas för övrigt upp i pitch (som avslutas med ett öppet blad) och pitch and run (där man låter händerna rulla bladet stängt i follow through). När det gäller full sving så är det moderna principer med grepp och stance men starten av baksvingen skiljer sig markant från det moderna. Mitchell gör en dragning med händerna så att greppänden rör sig först och klubbhuvudet kommer lite på efterkälken. Detta syns många hickoryexperter göra och det måste bero på skaften och på en strävan att kanske inte slå så brant ner på bollen som det blir med en tidigare sättning, då man dess utom låter bladet öppna sig mer än vad Mitchell förespråkar. Slutligen påpekar Mitchell att golf är ett ”tankespel” och att golfaren behöver utveckla sin förmåga till rätt tankemönster såväl som svingmönster. HASSE BERGDAHL 13