Årsskrift 2011 1
från Lerberget ingen nedre åldersgräns för caddyn
. Men det gav betalt. Femtio öre per nio hål fick Stig Ibsonius från Lerberget när han började bära som tioåring. Johny började när han var åtta, kanske nio. Lerberget Höganäs Medan Vikenbon Claes Kalling, som bar på Tylösand, understryker att det gällde det att vara uppmärksam, artig och bära långbyxor, så kändes pågarna från Lerberget igen på trätofflorna. Med eller utan trätofflor så var det alltid dessa Lerbergapågar som var Vikens bästa caddies. De var starka och kunde bära två bagar samtidigt vilket gav bättre betalt. De kunde också lämna de bästa råden till sina uppdragsgivare. Damernas bagar var i regel lätta och eftersökta byten för sommargäst - caddies från Svanebäck. Ibland spelades bara nio hål, men ofta blev det arton i sträck. Ibland var vädret vackert med singlande måsar, doften av jäsande tång och blå himmel över Sundet, ibland styggt med regn och iskall nordväst från Kattegatt, med blöta kläder och saltsmak i munnen. På Viken fick man egentligen bara skydd för vinden efter tredjeslaget på gamla sjuan, i övrigt saknades läande träd och buskar och möjligen var caddie jobbet på Viken därför särskilt härdande. Johny Andersson, Sven-Erik Fridlund och Gadden Olofsson var Lerbergapågar som från verandan utanför det lilla klubbhuset på 1930talet avancerade till elitspelare med resor till krävande turneringar i ur och skur. Man kan anta att hård vind och styggväder blev deras bästa vän under tävlingskarriärerna. När Sven-Eric, hans bror Allan, Johny, Sand, Gadden, Habba och de andra lerbergskompisarna inte gick i skolan bar de alltså redarnas, skeppsmäklarnas, professorernas, läkarnas, Viken Svanebäck Helsingborg Kan Du berätta något om golfen på Viken? Har Du bilder? Skriv eller ring genast till Anders Engström, Grålägevägen 3, 263 65 Viken, anders.noni@helsingborg.bostream.se, 042 237028. De andra som arbetar med boken är Jan Stewenius, Claes Kvist och Lennart Andersson. konsulernas och grosshandlarnas bagar. På scorekort från tiden framgår att caddies inte hade tillträde till klubbhuset, och att bli medlem eller själv skaffa golfklubbor var det inte tal om. De fick i den allra första början nöja sig med cykelstyren som plattades ut till lämplig loft i ena änden med hjälp av en slägga. In i det avsågade styret stacks ett träskaft. Så kunde de härma gubbarnas svingar och slå en och annan golfboll i ett obevakat ögonblick. Johnys pappa var sjökapten, liksom många andra i Viken och Lerberget. När Johny var elva fick han följa med pappans båt till Skottland. De lossade sågade trävaror i Aberdeen och skulle ta med sig kol på hemvägen och redan då hade han klart för sig att det fanns en bra golfbana i trakten, men att det 19 ▼ ÖRESUND