Årsskrift 2011 1
På veranden utanför klubbhuset i Viken satt pågar
na från Lerberget och väntade på bärning. Flera av dem avancerade därifrån till att bli elit - spelare. mörkt, det led mot slutet av december. Golfsäsongen var slut sedan länge och det var tomt på banan. Sven-Erik berättar att han antagligen inte var mer än nio-tio år, när han stötte ihop med instruktören Barlow och fick en ovanlig fråga. Skulle inte Sven-Eric och de andra caddiegrabbarna vilja komma hem till paret Barlow på julafton och sjunga en christmas carol för frun? Det var inte långt att gå. Huset där Barlows tillbringade vintern låg nära golfbanan, på samma plats där Claes Hultgren nu bor. Pojkarna kom på avtalad tid, repade mod, strök toppluvorna av huvudet, ställde upp sig framför ytterdörren, sjöng en julsång och ropade ”Merry Christmas”. Sven-Erik minns inte i detalj hur Mrs. Barlow reagerade. Texten är något förkortad. l Vikenbon Claes Kalling var caddie i Tylösand tidigt på 1940-talet: ”Vi fick gratis golflektioner av instruk tören för att förstå golfsvingen och spelet i största allmänhet, bland annat hur man läste linjer på greenerna, och vi lärdes att aldrig säga något utom vid tilltal. Vi undervisades i hur vi skulle ställa oss i förhållande till spelaren och solen och hur vi skulle hitta bollen i ruffen med hjälp av riktmärken.” ”Vi blev ett säljargument för klubben – en duktig caddie var säkert värd ett par slag per runda, vilket påverkade spelarens inställning till banan.” ”Ibland hade man turen att få bära för samma spelare runda efter runda, man blev som ett lag. Spelaren blev då ofta en sorts mentor, och caddien var obrottsligt lojal.” 21 LOTTEN CRAFOORD-LARSEN