Bumsen Nr 5 1
A WIEN WIEN SITUATION var tacksamt och roligt att
köra genom ett landskap där det fanns träd och skog som gav skugga. Körningen på de slingriga, kurviga landsvägarna ger en sådan glädje som är svår att beskriva i ord. Ingen kan ta ifrån en den körglädje som uppstår på dessa vägar. Navigering med papperskartor är både trevligt och omväxlande. Tack vare kartorna upptäckte jag fina vägar jag annars lätt hade missat med GPS. När jag läste kartorna ingav det mig en ”wie damals” retrokänsla. Det samtidigt som jag behövde hålla mig på enbart västtyska vägar gjorde navigeringen mer utmanande. Då far på 50-talet bara hade västtyska vägar att välja på var jag noga med att följa de gamla kartor jag hade med mig. Allt för att säkerhetsställa att jag inte hamnade i gamla Östtyskland. En uppenbar skillnad från då till nu är utrustningen. Både skyddskläder och hojens utrustning skiljer sig givetvis åt. En annan sida av resan är att hitta tankställen med rimliga avstånd, något som måste ha varit svårare på fars tid då tanken på hojen var mindre. Eller Inte många söner som ler så av att gå i fars hjulspår! att alls hitta ett logi över natten till ett rimligt pris. Det var nog lika svårt nu som då. Svårast var att tacka nej till ett rum för 72 EUR när man kört hela dagen i 34 grader. Det kräver tålamod, men har man inte pengar så det räcker så får det bli så. Att möta andra personer under resans gång är alltid lika uppskattat. På ett övernattningsställe träffade jag en tysk professor i teknisk dokumentation. Hur blir man det? Professorns utlägg kring språks olikheter när det gäller förklaringar av tekniska funktioner var jätteroliga i sättet han förklarade de på. Efter att där och då ha fått höra professorn i all upprymdhet berätta om sitt arbete förstår man varför manualer till tyska produkter är skrivna så väldetaljerade och beskrivande. Att köra i fars hjulspår har gett mig en ny syn på far. § 17