Bumsen Nr 5 1
MUSEIBESÖK SKANDIAMUSÉET SLAGVOLYM TILL MAX EN ST
OR DIESEL MED LÅG KOMPRESSION. Bror drar västerut, hamnar i Lysekil och skådar där en intressant motor som kanske inte passar oss motorcyklister. Åtminstone inte våra motorcyklar. TEXT: BROR GÅRDELÖF FOTO: THOMAS HASSELBLAD D 24 en, som befinner sig i trakten av Lysekil och vill göra en paus i hojåkandet, kan med fördel avlägga ett besök på Skandiamuséet, som drivs av entusiaster. Förbokning brukar behövas. Tilläggas bör att det finns fler liknande muséer, bland annat i Norrtälje. Det är bara att googla. Skandiaverken var en gång i tiden storproducent av tändkulemotorer – som drev de klassiska bohuslänska fiskebåtarna. Men det är långt ifrån hela historien. Före elektrifieringen kunde hela fabriker drivas av en enda gigantisk tändkulemotor, som drev axlar i fabrikstaket, från vilka remmar överförde kraften till maskinerna på fabriksgolvet – precis som i Disneyversionen av Jultomtens verkstad. Även äldre traktorer kunde ha tändkulemotor – och lantbrukare kunde ha en sådan som flyttbar drivkälla för olika fasta maskiner på gården. Likaså byggdes mindre motorer för mindre båtar, som de bohuslänska jullarna. En tändkulemotor är i princip en enkel tvåtaktsdiesel med alldeles för låg kompression för att åstadkomma spontan antändning av bränsleblandningen. I stället finns en metallkula i cylinderhuvudet som hettas, tills den glöder. –Nu ä kula rö, nu går vi, sade fiskarna. Motorn dras igång och bränsleblandningen antänds. Därefter hålls kulan varm av förbränningsvärmen i cylindern, och motorn bara går, så länge den förses med någon form av förbränningsbar blandning. De klassiska bohuslänska fiskebåtarna hade som regel en tvåcylindrig maskin på 2 x 20 liters slagvolym och en effekt på cirka 90 hästkrafter. Experiment med starkare motorer fick överges, eftersom de tenderade att skaka sönder skroven. Samma öde rönte en encylindrig pjäs på 120 hästkrafter. När den gick, och båten låg stilla, blev det ringar på vattnet, för hela båten guppade upp och ner i takt med kolvslagen! Litereffekten på dessa motorer var sålunda löjligt låg, men å andra sidan var de extremt driftsäkra – en nog så viktig egenskap, när man låg ute på Nordsjöfiske. En av muséets praktpjäser har en cylinder med 50 liters slagvolym. Bara svänghjulet väger 750 kg. Den hade i många år drivit en fabrik, men efter elektrifieringen blev den stående utomhus i decennier – utan skötsel – och när den slutligen skänktes till muséet var den i princip åtskilliga ton rostigt, helt obrukbart järnskrot. Förfrågningar hos metallbearbet