Årsskrift 2010 1
Årsskrift 2010 Sida 2
Årsskrift 2010 Sida 3
Årsskrift 2010 Sida 4
Årsskrift 2010 Sida 5
Årsskrift 2010 Sida 6
Årsskrift 2010 Sida 7
Årsskrift 2010 Sida 8
Årsskrift 2010 Sida 9
Årsskrift 2010 Sida 10
Årsskrift 2010 Sida 11 fem milen från hemstaden me
d bärbagarna på axeln och tältet på pakethållaren, men det gick bra det också. Det var, som sagt, andra tider. Det hände också att de sov över i de där sköna fåtöljerna på verandan (som fortfarande finns kvar) när de var i Båstad och spelade av medlemmarna lite pengar för att få råd att åka ut och tävla. Det var också på Båstad som Gunnar gjorde sin första hole-in-one i en SMmatch. ”På fjärde hålet, jag fick en klockren socket och stod med ryggen mot och svor när publiken nere vid green började jubla. Bollen hade studsat i ett träd och gått i hål.” Gunnar debuterade i landslaget hemma i Tylösand mot Danmark 1953. Matchen som kom att kallas ”blodbadet i Tylösand” eftersom Sverige vann med 9–0. 15-årige Gunnar vann sin match (över 36 hål) mot en stackare vid namn Aksel Pedersen med förkrossande 11/10. ”Värst var att jag inte fick klä mig som jag ville. Min farbror hade klädesaffär och dressade upp mig från topp till tå och jag måste till och med spela i keps, vilket jag aldrig gjorde annars”, ler Gunnar vid minnet. I vilket fall blev det inledningen på en fenomenal landslagskarriär. På den tiden var landskamper de stora slagnumren, utöver mästerskapen, och det handlade så gott som alltid om matchspel, där Gunnar med sina birdiefyrverkerier och räddningar var särskilt svår att tampas med. För att inte säga omöjlig och han gick faktiskt obesegrad i singel genom hela sin landslagskarriär. Sverige förlorade aldrig en landskamp med Carlander i laget. Men i Gunnars allra sista landskamp var förlusten nära. ”Jag hade egentligen slutat på elitnivå, men lät mig övertalas av Johny Andersson att ändå spela mot Danmark på Eremitaget. Ställningen i landskampen var 4–4 och jag var ett ner med tre att gå i den avgörande matchen. Sedan vann jag två hål efter birdie och eagle och delade sista. Tur det, för det hade ”Sven lärde oss allt”. säger Gunnar Carlander om Halmstad GK:s instruktör Sven Nordström. grämt mig att förlora där.” Trots hans fantastiska facit var ändå inte Gunnar Carlander en lagledares dröm. Han och Peo var nämligen rätt svåra att få i säng i tid och historierna om deras ”små svängar ute på stan” är många. En del överdrivna, andra inte. Men man kan väl konstatera att det onekligen hände en hel del när ”Gunnaråpeo” var i farten. ”På den tiden var det inget snack om att man inte skulle få ta en öl och en ”rackare” under tävlingarna och vi var väl inte världens lättaste gäng att ha hand om, men man hade ju också ett ansvar och ville verkligen vinna när det var matchdags”, säger han i dag. G unnars bästa år – påstår han själv – var 1956 och 1958. 1957 var ett mellanår eftersom han gjorde lumpen och inte kom åt att spela så mycket. 1956 avgjordes också hans mest berömda match mot den visserligen till 11 JÖRGEN ANDERSON
Årsskrift 2010 Sida 12
Årsskrift 2010 Sida 13
Årsskrift 2010 Sida 14
Årsskrift 2010 Sida 15
Årsskrift 2010 Sida 16
Årsskrift 2010 Sida 17
Årsskrift 2010 Sida 18
Årsskrift 2010 Sida 19
Årsskrift 2010 Sida 20
Årsskrift 2010 Sida 21
Årsskrift 2010 Sida 22
Årsskrift 2010 Sida 23
Årsskrift 2010 Sida 24
Årsskrift 2010 Sida 25
Årsskrift 2010 Sida 26
Årsskrift 2010 Sida 27
Årsskrift 2010 Sida 28
Årsskrift 2010 Sida 29
Årsskrift 2010 Sida 30
Årsskrift 2010 Sida 31
Årsskrift 2010 Sida 32
Årsskrift 2010 Sida 33
Årsskrift 2010 Sida 34
Årsskrift 2010 Sida 35
Årsskrift 2010 Sida 36
Årsskrift 2010 Sida 47
Årsskrift 2010 Sida 48