Årsskrift 2010 1
Årsskrift 2010 Sida 2
Årsskrift 2010 Sida 3
Årsskrift 2010 Sida 4
Årsskrift 2010 Sida 5
Årsskrift 2010 Sida 6
Årsskrift 2010 Sida 7
Årsskrift 2010 Sida 8
Årsskrift 2010 Sida 9
Årsskrift 2010 Sida 10
Årsskrift 2010 Sida 11
Årsskrift 2010 Sida 12
Årsskrift 2010 Sida 13
Årsskrift 2010 Sida 14
Årsskrift 2010 Sida 15
Årsskrift 2010 Sida 16
Årsskrift 2010 Sida 17
Årsskrift 2010 Sida 18
Årsskrift 2010 Sida 19
Årsskrift 2010 Sida 20
Årsskrift 2010 Sida 21
Årsskrift 2010 Sida 22
Årsskrift 2010 Sida 23
Årsskrift 2010 Sida 24
Årsskrift 2010 Sida 25
Årsskrift 2010 Sida 26
Årsskrift 2010 Sida 27
Årsskrift 2010 Sida 28
Årsskrift 2010 Sida 29
Årsskrift 2010 Sida 30 ra finns ytterligare fem go
lfbanor. Hans avsikt var att hyra ut marken för uppfödning av kaniner. Men efter två år, innan det första hyreskontraktet var klart, sålde han marken. År 1799 ärvde Thomas Erskine titeln Earl of Kellie. 1804 tog han plats i överhuset i parlamentet i London. Han fortsatte att göra affärer både i Skottland och i Sverige. Han handlade med lin och andra jordbruksprodukter Han var besvärlig för sina förmyndare. De skickade honom till Europa för att få bort honom från det dåliga sällskapet. Han kom till Göteborg 1806 och träffade John Hall. Denne hade några år tidigare ärvt familjens företag av sin far med samma namn. Även John Hall den äldre hade en gång varit Thomas Erskine, Earl of Kellie. samt virke, sill, salt och kol. Han drev på för att förbättra kreatursskötsel, växtförädling och gödsling. Han hade brevkontakt med stora jordbrukare i Sverige och han ordnade så att skotska bönder kom över till Sverige för att lära ut de nya metoderna. Thomas Erskine och hans hustru hade inga egna barn. För att få en arvinge adopterade han sitt barnbarn, dottern Henriettas son David. Denne bytte namn och blev sir David Erskine. Även han var golfspelare och kvalificerade sig till att komma med i en strof i George Fullerton Carnegies Golfiana. Thomas Erskine avled hemma i Cambo 1828. Han blev 83 år. D 30 et finns också en tredje känd golfande skotte som kom till Göteborg. Det var Ranald Macdonald, som var mer känd som Clanranald. Det var namnet på klanen, vars hövding han var. Hans far var en rik jordägare på Western Isles utanför Skottlands västkust. Men Clanranalds föräldrar dog tidigt. Liksom George Fullerton Carnegie fick Clanranald därmed gott om pengar till nöjen. De var med i samma krets av rika och nöjeslystna unga män. Clanranalds förmyndare oroade sig för att han var en ”Regency-sprätt”. anställd hos George Carnegie, precis som Thomas Erskine. John Hall den äldre byggde upp ett företag som var ett av Sveriges viktigaste exportörer med egna sågverk och järnbruk i Dalsland och Värmland. Men sonen John Hall var ingen handelsman. Han var känd som en blyg dagdrivare och han kunde inte leda företaget, som dessutom led svårt av nedgång i handeln. I Göteborg träffade Clanranald även John Halls hustru Anna, som var en av stadens skönheter. Anna och Clanranald kom uppenbarligen väl överens. När hans lärare drog vidare med honom ut i Europa rymde han och kom året därpå, 1807, tillbaka till Göteborg. Det året gick Halls företag i konkurs. Clanranald var tillbaka i Göteborg 1808 och då lade han ett bud på Anna. Det sades att han bjöd 20 000 pund för att få henne, uppskattningsvis 20 miljoner kronor i dagens pengar. Anna ville gärna skilja sig och gifta om sig med ”en rik skotte.” När förmyndarna i London fick dessa alarmerande nyheter försökte de få ut Clanranald från Sverige. De tog hjälp av utrikesdepartementet och brittiske konsuln i Göteborg. Men det löste sig ändå. Clanranald reste från Göteborg. Möjligen hade det samband med revolutionen i Sverige 1809. Han återvände inte.
Årsskrift 2010 Sida 31
Årsskrift 2010 Sida 32
Årsskrift 2010 Sida 33
Årsskrift 2010 Sida 34
Årsskrift 2010 Sida 35
Årsskrift 2010 Sida 36
Årsskrift 2010 Sida 47
Årsskrift 2010 Sida 48