Nordens Tidning 1
Fakta om ekonomiska incitament för filmproduktion
Skandinavien är den enda regionen i europa som inte har någon form av ekonomiskt incitament för att locka till sig utländsk filmproduktion (filminvestering). Skandinavien är fullständigt osynligt i diskussionen kring vilka länder som ska väljas när större internationella producenter väljer var deras filmproduktioner skall förläggas. Även skandinaviska producenter väljer att spela in sina filmer i andra länder där de får ekonomiska incitament och kan därigenom få en procentsats tillbaka av den summa de spenderat i landet i fråga. Exempel på incitament i andra länder Bulgarien ger 30 procent i ersättning av de lokala produktionskostnaderna för utländska film- och TV- produktioner, genom skattelättnader. Frankrike ger 20 procent ersättning för lokala produktionskostnader. island ger 23 procent återbetalning av lokal produktion, ingen övre gräns. irland ger 28 procent i incitament. Sverige har 0 procent. Storbritannien ger 25 procent återbetalning. Tjeckien ger 20 procent. Tyskland ger 20 procent av stödberättigande kostnader i form av en bidragsmodell med ett tak på 60 miljoner euro per år. ungern ger 20 procent i incitament. litauen ger 20 procent. nederländerna ger 30 procent. Bolag från Hollywood, Europa samt filmbolag från andra delar av världen väljer ett land där de kan få en procentuell återbäring på det belopp de spenderat i landet. Det handlar med andra ord inte om bidrag för att locka investeringar utan en återbäring på det som redan spenderats och underlag/ kvitton har lämnats in. Skandinavien erbjuder inget alls. Vi kommer inte ens på fråga för dessa inspelningar. Har vi verkligen råd att säga nej till dessa investeringar? Det här är även något som de svenska producenterna nu har upptäckt och de har mer och mer börjat förlägga inspelningar av skandinaviska filmer till andra europeiska länder som har finansiella incitament för filminspelningar. Detta innebär att den finansiering de får från Svenska Filminstitutet förvisso går till svensk film, men pengarna spenderas i andra länder, som Estland, Ungern, Storbritannien eller Irland. Incitamenten bör därför även gynna våra lokala filmbolag men ska inte på något sätt konkurrera med de kulturpengar avsatta från regeringen till svensk film. Finansieringen av ett incitamentprogram på det som spenderas på plats i Sverige bör komma från finans- och näringssidan. Vi behöver lyfta denna fråga på allvar nu. Vi har utmärkta förespråkare bland våra kollegor från andra länder i Europa, som gärna kommer och berättar för er i vår nya regering om hur de arbetar med incitament och vilka ekonomiska resultat de ger, i form av rejäla finansiella injektioner, ett ökat antal arbetstillfällen samt i ett senare skede ytterligare intäkter via exponeringen av en region eller ett land samt den potentiella ökningen av turism detta har inneburit. De finns mängder av undersökningar från en rad länder, t e x Frankrike och Tyskland, kring de ekonomiska fördelar det innebär att använda finansiella incitament för att attrahera kapital. Dessa pekar även på den obehagliga insikten om hur mycket ett land och dess filmindustri förlorar i intäkter och investeringar om man inte har någon form av incitament. Film är endast delvis en kulturfråga. En kulturprodukt har skapats när filmen är klar. Men arbetet med planering, inspelning och postproduktion på plats handlar om investeringar samt skapande av arbetstillfällen som i sin tur är en ypperlig möjlighet till kompetensutveckling för svenska filmarbetare. Varje inspelningsdag av en film innebär en vinst till den plats där inspelningen sker. Och en förlust för den region som förlorar både utländskt och inhemskt kapital till andra regioner. Finans- och näringsministrar – har ni tid att träffas? ingrid rudeFOrS, Mikael SVenSSOn, BeriT Tilly SVenSka FilMkOMMiSSiOnÄrer nordens tidning nr 4 | 2014 17