Nordens Tidning 1
Kultur Islänningasagorna Samtliga släktsagor och
fyrtionio tåtar Min morfar på norra Island läste alltid något i en saga innan han somnade. Inte bad jag honom berätta, jag var ung och inte intresserad, nu förstår jag bättre, läser själv och finner godbitar, inte bara rövarsägner. S aga är på isländska också ordet för historia. Ofta har folk trätt om sagorna var historiskt sanna eller inte. Faktiska händelser blandas med fantasi, som hos en berättare som vill underhålla många kvällar. Från den muntliga traditionen skrevs de ner på medeltiden och i 350 år har isländska handskrifter översatts till svenska eftersom de speglar en tid som vi annars bara känner från runstenar och fornfynd. En ny översättning, Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar har 2014 kommit på danska, norska och svenska. Tåt är en kortsaga och de kan vara nog så underhållande. Redaktionen i väster med Kristinn Johannesson, Karl G Johansson och Gunnar D Hansson och tjugo översättare har gjort ett enormt arbete med att få språket att flyta. Jag kan bara ana hur svårt det varit att enas om språkliga principer till exempel för namnen. Många av personerna har funnits, de isländska ortnamnen lever sedan 900-talet och här har den moderna stavningen följts. Flera av karaktärerna i sagorna är så väl belysta att jag hört folk tala om dem som om de var bekanta. De känns fortfarande aktuella i den isländska kulturen och barn får i skolan en grundkännedom om dem. Ingen som besöker Island kan undgå att höra talas om Ingólf Arnarson, bosättaren i Reykjavik, omnämnd i flera sagor. Vissa situationer och repliker, som placerats omkring år 1000, har ett eget liv. ”Fager är liden, så att den aldrig har tyckts mig så fager som nu: blekgula åkrar och tunen slagna. Hem vill jag rida och ingenstans fara.” Det sade Gunnar på Hlíðarendi när han, dömd att resa utomlands, var på väg till skeppet när hästen snubblade och han råkade tittade bakåt. Inför branden på Bergþórshvol finns i samma släktsaga: ”Ung blev jag bortgift med Njál,” sade Bergþóra,” och jag har lovat honom att samma öde skall övergå oss båda.” Bland tåtarna finns den om Auðun Västfjording som köpt en isbjörn på Grönland, for med djuret till den norske kung Harald Hårdråde och vidare för att skänka det till kung Sven Estridsson i Danmark. Lite speciell är den om Þorstein Skräck där en smådjävul stiger upp ur ett av avträdets tjugotvå hål. Sagorna rör sig inte bara i det isländska landskapet, utan scenen sträcker sig från Vinland och Grönland i väster till Brittiska öarna, Skandinavien och i österled med avstickare söderut. Till sagorna finns förklarande artiklar och ett personregister. Bakom utgåvan står Saga förlag i Reykjavik, med stöd från flera håll, och de fem banden är tryckta och bundna där. Just nu kan de köpas på internet till introduktionspris (1 995 SEK inkl porto). TexT: nanna STeFania herManSSOn, SaMFundeT SVerige-iSland 28 nordens tidning nr 4 | 2014