Bumsen 1
TOURING KAZAKSTAN att ha besegrat Ungerns arme. D
e hade vända om sedan de nåtts av beskedet att dåvarande kahnen hade dött och en ny erut! Batu var en tänkbar kandidat till tronen och tvingades därför avbryta det framtid! Efter att ha krånglat oss ut ur staden med dess pampiga rondeller prydda med statyer och monument som för tanken till gamla sovjetiska tider, når vi friden och tystnaden på steppen. Det är är rak, mycket sällan bruten av berg och försvinner rakt in i horisonten. och man är helt ensam! små hästar som står och svänger svan gande värmen. Det berömda steppfolket kör numera helst bil och hästarna föder man för köttproduktion! av ett ungt Kazakiskt par som kommer språk gemensamt, bara gester men det går det också. Jag lägger märke till att de hälsar med vänster hand mot hjärtat. Det är ett uttryck för vördnad och respekt och vi möts alltid av den gesten i detta land. gravplatser med minimausoleer och dem efter några knaggliga hjulspår. Det är omöjligt att avgöra hur gamla dessa platser är men de tycks användas fortfarande. Ulitau ligger vid Kazakstans äldsta berg, mitt på steppen längs sidenvägens tillgång till vatten, vilket förklarar den urgamla bosättningen. Det första man möter i Ulitau är en stor rondell. Den påminner om att den ”store ledaren”, bajev besökte byn för några år sedan. Vi kör upp mot centrum längs en dammig gata kantad av låga hus. tryckande värmen, så jag har ingen att fråga. Jag blir villrådig eftersom jag också väntat mig skyltar som skulle vänder om och jag stannar för att fota en staty som jag förmodar föreställa Jochi, Djingis äldste son. Arne står kvar vid motorcyklarna och nu för dyker upp från ingenstans, går fram till honom och bjuder in oss till Ulitaus museum som ligger intill. trappa står tre damer och hälsar oss välkomna på mycket bru museets arkeolog tar befälet och styr oss förbi monter efter mon ter allt medan hon berättar om har jobbat länge i ningen går lite knackigt beroende på hennes dåliga engelska men situationen löser sig när museets utställnings ansvarige uppenbarar Allt går, eller ska, spetsas med rysk vodka. Vad annars? 36 sig. Det är en man i medelåldern som pratar bra engelska och visningen tar ny fart. med fyra lärare och vi drar som en hjord mellan utställningens olika rum. benen på oss med behållandet av viss värdighet och ordning. Bara en blick från någon av lärarna dämpar ivern till beordras fotografering och alla barnen samlas runt oss. Bland annat hamnar vi under Djingis Kahns släktträd med alla är ättlingar till den store krigaren! Efter visningen bjuds vi på te och dukat för Arne och mig. De andra sitter tysta och tittar på eftersom det är frågar oss gång på gång hur vi hittat till deras by och jag berättar hur jag Kazakstans heligaste platser och därför jag visar en karta på min smartphone blir de mäkta imponerade och önskar oss lycka till på vår fortsatta färd. Jag är fortfarande lite tagen av deras gäst frihet och frågar försiktigt om Kaza kernas inställning till främlingar. De ler emot mig och förklarar att i ett land måste man vara tolerant annars skulle det inte fungera. vänster hand mot mitt hjärta som bevis fått uppleva en fantastisk stund till sammans och de kommer nog länge att prata om svenskarna som kom bara för deras museum! Miljötänket är inte vad vi är vana vid. Rök från kopparverket i Zhezkazgan.