Nöjesnytt Växjö 1
Joel Persson är inne på en galen resa. Han tog de
t enorma klivet från division ett i Kristianstad till Växjö Lakers i SHL i år och har gjort oväntad dundersuccé – och nu har även NHL-klubbar börjat få upp ögonen för den skånske liraren. Det var många som höjde på ögonbrynen när Växjö Lakers sportchef Henrik Evertsson annonserade värvningen av Joel Persson från division ett och Kristianstad. Var en 23-åring från två divisioner under, med bara en vass säsong bakom sig, verkligen något för ett lag med guldambitioner? Nu höjer folk fortfarande på ögonbrynen, men av helt andra anledningar. Joel Persson har nämligen gjorde dundersuccé som offensiv back och powerplay-specialist i Växjö Lakers och har varit en av lagets, och hela SHL:s, hetaste spelare under säsongen. Succémannen väntade inte heller på att presentera sig utan gjorde mål direkt i SHL-debuten. – Det var lite som en sten lättade att få göra mål i första matchen. Man fick ett lugn i kroppen och kände att man kom in i hetluften direkt. Jag är ju i Växjö för att spela mitt offensiva spel och därför var det skönt att det lossnade omgående, det skapade en trygghet för mig. Sedan har det bara rullat på, berättar Joel Persson. – Jag har fått en fantastisk möjlighet i Växjö och klubben har verkligen trott på mig. Jag har fått större förtroende än jag trodde, har spätt på mitt självförtroende och har fått utrymme att spela min hockey. Jag är inte här för att vara någon annan än den jag alltid varit, och det har jag också fått vara. Sedan förstår jag att det blir en del uppmärksamhet eftersom min resa är ganska annorlunda. Han menar själv att hans obryddhet är en nyckel till framgången. – Jag är sådan som spelare att jag är ganska obrydd för allt runtomkring med press, publik och sådant. Jag kan koppla bort det. Många tycker att det är en av mina största styrkor. Jag går ut och spelar ishockey för att det är kul, just där och då bryr jag mig inte om något annat och då spelar det mindre roll om jag spelar med Kristianstad i ettan eller Växjö i SHL. Vägen till stjärnorna har inte varit rak och det är en rad tillfälligheter och beslut som tagit honom till där han är idag. Han fick chansen i Kristianstad i division ett redan som 17-åring men lyckades aldrig sno åt sig en ordinarie tröja, och när han äntligen kände att det var dags att slå sig in så bröt han tummen, missade en hel försäsong och ledsnade på att sitta fast på bänken. Istället återvände han hem till tryggheten i Osby för att spela division två-hockey. – Jag ville inte vara sjunde- eller åttondeback ett år till, så jag åkte hem, visste att jag skulle få spela mycket och hade dessutom flera kompisar som spelade hemma i Osby. Jag ska inte säga att det bara var ploj, men jag spelade mest för att det var skoj just då, säger Joel Persson. Succén i Växjö Lakers har varit lika fantastisk som oväntad – men den galna resan från division två-tillvaron i Osby till stjärnorna är inte över. Nu uppges till och med NHL-klubbar vara intresserade av honom. – Det känns overkligt. Jag kan ju inte förneka att det gått bra, men ändå... det har gått väldigt snabbt. NHL-klubbarna har säkert varit här för att se på andra spelare och undrat vem jag är och var jag kommer ifrån. Samtidigt är det inget som jag fokuserar på, jag lever här och nu, säger Joel som medger att han liksom många andra drömt om NHL sedan han var liten. – Så är det ju, samtidigt så måste man ju ha lite självinsikt. Det hade ju känts ganska dumt när jag var nere i division två med Osby och säga till tränarna att jag ska till NHL, då hade de nog trott att jag är helt bakom flötet. Nu har livet har förändrats radikalt. Inte bara när det gäller uppmärksamheten, pressen och nivån på hockeyn, utan också privat utanför hockeybubblan. I division ett var Joel Persson tvungen att jobba vid sidan om idrottandet och hade ifjol en tjänst som elevassistent på 85%. Numera lever han på ishockeyn. – Det var faktiskt tufft i början och jag var rastlös när jag kom till Växjö. Jag har varit van vid att jobba på dagarna 10 SNABBA ÄTER HELST: Pepparstek med pepparsås. DRICKER HELST: Cola. BÄSTA FILM: Gladiator. SENASTE BOK: Jag har nog inte läst någon bok efter gymnasiet, så jag får passa på den. LYSSNAR PÅ: Allätare men gärna svensk musik. FRITIDSINTRESSEN: Ishockey och fotboll. KAN EJ VARA UTAN: Mobiltelefonen. SER UPP TILL: Erik Karlsson. BÄSTA MED VÄXJÖ: Lagom stor stad där det finns allt. SAKNAS I VÄXJÖ: Här finns så mycket mer än vad jag är van vid hemma i Osby, så jag saknar inget, haha. – Efter den säsongen så funderade jag på vad jag skulle göra. Hade jag inte valt att röra på mig direkt så hade det varit en risk att jag blivit kvar i Osby, skaffat ett jobb och funderat på vad jag skulle göra, men jag kände att jag ville något med hockeyn. Drivkraften att verkligen bli något trots alla motgångar tog honom vidare och efter hemmaåret i Osby kom vändningen. Han försvann till Tyringe, spelade upp laget i ettan och stannade kvar ett år, och återvände sedan till Kristianstad inför förra säsongen – och då fick han sitt stora, stora genombrott. Han sprutade in poäng och kallades en av de bästa backarna i division ett. Trots framgången kom Växjö Lakers-kontraktet som en blixt från klar himmel, för det är sällan – eller aldrig – som SHLklubbar letar spelare i division ett. – Under förra året så var det x antal allsvenska klubbar som hörde av sig och ville att jag skulle skriva på under säsongen, men det kändes inte rätt. Min magkänsla sa att jag skulle vänta till efter säsongen. Jag kände att om jag spelar bra så lär inte intresset försvinna. Det fanns de som idiotförklarade mig, som tyckte det var dumt att jag inte tog chansen när jag hade den. Men... ja, det blev ju ganska bra ändå, säger han. – När Växjö hörde av sig var det inget att tveka om, det var en chans som man inte kunde missa och jag har verkligen inte ångrat mig. och träna på kvällarna och inte hinna med så mycket mer. Nu har man mycket mer tid över, men man lär sig att leva det här livet också och jag har bland annat börjat spela golf vilket jag tycker är enormt roligt. Jag tycker det är fantastiskt att kunna leva på sporten man älskar, det är få förunnat att få göra det, säger han. – Vi som spelat i division ett med de förutsättningarna som är där uppskattar nog mer vad man har idag för man vet hur det har varit innan. Samtidigt har man de erfarenheterna med sig, man har nytta av dem och vet vilket jobb som krävs för att ta sig uppåt. Joel Persson lyfts nu fram som en inspirationskälla för andra. Att han som 23-åring kunde kliva upp två divisioner och göra succé har visat många andra i samma situation att man aldrig ska sluta jaga drömmen. – Ser några mig som en inspirationskälla så tycker jag bara det är kul. Det gäller att gå sin egen väg, men kan jag ge tips så gör jag gärna det säger han. I TEXT: JONAS GUSTAVSSON FOTO: MARTINA WÄRENFELDT/MSTUDIO 14 | nöjesnytt