NG Gbg 1
OM STYRKAN I ATT GÅ SIN EGEN VÄG Hamza är en doku
mentär om att växa upp i Biskopsgården, där kriminalitet och gängverksamhet hela tiden funnits närvarande i periferin. TEXT: AMANDA BÅMSTEDT FOTO: FARAMARZ GOSHEH FARAMARZ GOSHEH ÄR uppvuxen i Göteborg och har rötter i Iran och Nigeria. Han berättat att idén till Hamza kom när han träffade Hamza Barka första gången i samband med att han plåtade omslaget till magasinet Hela Stan. – Hans engagemang att förändra förorten, att vara en förebild och påverka människor runt omkring sig, ihop med hans driv att lyckas inom boxningen oavsett vad. Det fascinerade mig. Två år senare hade jag hunnit grubbla och blivit inspirerad att skapa en dokumentär om någon jag tyckte kändes intressant och Hamza känns verkligen unik. En människa jag snabbt förstod var omtyckta av många, enormt driven och fokuserad. Så jag hojtade helt enkelt på Hamza. Vi sågs på mitt kontor och började våra första konversationer som blev ett startskott för filmprojektet. Då var tanken att vi skulle hålla det simpelt, filma ett par gånger och göra klart det på några månader. Men livet och andra projekt kom emellan. Vi höll dock kontakten och spelade in sporadiskt och spelade in sista materialet i början av 2020. Hamza, hur har det varit att bli filmad och få dela din historia? Hamza: Att jag fick möjligheten att prata om min historia och även ta upp personliga saker var väldigt motiverande eftersom jag med egna ord fick prata om en väldigt stor samhällsfråga från min egna synvinkel. Men det bästa var att jag även kunde sprida motivation och inspiration. Vad har boxningen betytt för dig? Hamza: Boxningen har betytt extremt mycket för mig. Den gav mig möjligheten att verkligen lära känna mig själv. Bygga upp ett grymt självförtroende, disciplin och även ett syfte och en motivation till att vilja utvecklas, både som atlet och människa. DOKUMENTÄREN HAR ETT vackert nästintill poetiskt bildspråk. Jag frågar Faramarz hur han som filmarbetare har arbetat med själva bildspråket. Faramarz: Jag visste redan innan jag började filma att bildspråket inte skulle kännas som en konventionell dokumentär. Att inte köra en massa walk-and-talk eller klassiska intervju-utsnitt kände jag då inte riktig föll mig i smaken. Jag ville korsa dramafilm och musikvideo med dokumentär och skapa en visuellt tillfredsställande hybrid som berättade Hamzas story. Mycket av symboliken i filmen rent visuellt hittade jag i klipprummet. Marcus Klangs ljudläggning gav sedan filmen ett helt nytt liv. Hamza fångar aktuella ämnen som sorg, våld, ambitioner och att tro på sig själv. Hur kommer det sig att du drogs till att göra en dokumentär kring just dessa ämnen? Faramarz: Både jag och Hamza tillhör andra generationens invandrare, vi båda är födda på mitten av 90-talet och har en passion till sport, men vi är också uppvuxna i två helt olika stadsdelar i ett segregerat Göteborg. Linnéstaden respektive Biskopsgården. Jag har nog en grundläggande nyfikenhet i människor och att kunna lyfta fram en röst och ett perspektiv som normalt sett inte hörs i mediala sammanhang och göra detta på ett levandet och dynamiskt sett var starka drivkrafter för min del. Genom att skapa verk med eller om människor som i vanliga fall kanske inte ofta hamnar i rampljuset, kan man ge publiken en starkare och mer mänsklig koppling till de här människorna och kan börja bygga broar. Kan du avslöja något om dina kommande projekt? Faramarz: Jag håller på att skissa på ett och annat reklamprojekt som jag eventuellt ska regissera under hösten. Annars så planerar jag inför en produktion som ska göras i Västafrika med en duktig svensk artist som jag hoppas kunna berätta och visa mer av senare i år! Hamza går just nu att streama på Draken Film.