100 ÅR AV HEMLÄNGTAN 1
BYGGMATERIAL AV GOD KVALITET 1925 blev Agnes Åhsb
erg ansvarig för HSBs material inköp på Sven Wallanders kontor. När Allt för Byggnadsfacket (AFB) bildas 1930 är det kanske därför naturligt att hon utses till chef för verksamheten och därmed blir den första kvinnan i ledande position inom HSB. Under andra världskriget och åren därefter var bristen på byggnadsmaterial ett stort och återkommande problem. Samtidigt ökade HSBs byggande och man behövde kunna förse alla nybyggen med bra material. Allt för Byggnadsfacket grundades 1930 för att just förse HSB med byggmaterial av god kvalitet till rimliga priser. Det krävdes både materialkännedom och periodvis ett visst mått av uppfinningsrikedom för att lösa problemen. I en intervju i tidningen Vår Bostad gav Agnes Åhsberg ett exempel på hur hon och hennes medarbetare fick tänka om när de införskaffade material till badrum under krigsåren: ”Själva WC-stolarna är ett problem, eftersom de inte längre kunde göras av bakelit på grund av att det blivit statsbeslag på detta material. Istället tillverkades de vid Skånska Ättiksfabriken av isopal, en biprodukt då man framställer ättika.” Agnes Åhsberg och hennes medarbetare på AFB utvecklade verksamheten till att både bli grossist för armeringsjärn och återförsäljare av exempelvis kol, olja och inredningsdetaljer till medlemmarna. Hennes bolag var förbundets mest vinstrika del under 1940-talet. Under 1940talet steg omsättningen från 3,6 miljoner kronor 1941 till hela 21,5 miljoner kronor 1950. Vägglössen utrotas 1930 undersökte HSB över 1 300 lägenheter i Stockholm och fann att hela 800 av dessa hade vägglöss. De var en stor plåga i många svenska bostäder vid den här tiden. HSB beslöt då att drastiskt åtgärda problemet med vägglöss i sina bostäder. Otto Grimlund, som var ordförande för Hyresgästernas Riksförbund, utsågs till ”vägglusgeneral”. HSB anställde ett antal särskilda desinfektörer (i folkmun kallade jägmästare) med uppgift att spåra och utrota vägglössen. Man sänkte också temperaturen i bostäderna som ett led i kampen mot ohyran och aktiverade de boende. ”Det var av stort värde att husmödrarnas jaktinstinkt stimulerades och att des infektörer mobiliserades”, konstaterade den välkände läkaren Gösta Göthlin. Kampen blev framgångsrik och faktiskt banbrytande. På tio år minskade antalet lusdrabbade lägenheter från 60 procent år 1930 till 0,76 procent år 1940. Året därpå skrev HSB avtal med Anticimex som även tog över HSBanställda lusjägare. 12 | HSB – 100 ÅR AV HEMLÄNGTAN Foto: Anticimex