Omtanke 1
Vägen genom skilsmässan ger ett fördjupat perspek
tiv av vad en separation innebär i form av förlust, kris och stress, och praktisk hantering av detta psykologiskt. Förlag: Natur & Kultur. Anna Bennich blev förvånad över sin egen reaktion på krisen. mässan handlade mycket om gasa och bromsa. – Det blev som en ensamhetsfobi så fort barnen hade hämtats och jag blev helt ensam. Jag bokade upp hela veckan med olika aktiviteter och jobb. Det blir slitsamt i längden. Det är också ganska vanligt att man stänger in sig eftersom man ofta kan känna sig orkeslös, men det riskerar leda till ensamhet. Det kan vara väldigt provocerande att höra från andra att man ska sköta om sig och se till att äta, sova och träna. Men det finns sätt att ta hand om sova hela natten. Det ger hopp. Man ska förstås tänka på vad som är normalt sorgearbete och var gränsen går för depression. – Om det har varit jämngrått, utan minsta känsla av hopp eller tillförsikt under en lång tid bör du kolla upp ifall du behöver behandling. DET HÄR MED att du ska sörja klart innan du kan släppa in någon annan i ditt liv, ger Anna inte mycket för. Återigen under stryker hon att det ser olika ut för olika individer. »Vissa vill prata mycket medan andra behöver få dra sig undan ett tag« sig på, utan att det blir för svårt eller ”hurtigt”. Nu är inte heller tiden att ensam vara stark, utan be om hjälp av omgivningen. Sedan är det bra att uppmärksamma även små förändringar till det bättre, som att i går skrattade jag faktiskt eller jag kunde – När har man egentligen sörjt klart? Det kan kännas bra att möta kärleken på nytt. Sedan pratar många också om att man ska hålla ihop för barnens skull, men studier visar att barn far mer illa av att ha föräldrar som bråkar än att leva med skilda föräldrar. Det blir bättre på sikt, med några undantag, till exempel då en av föräldrarna inte är förmögen att ta hand om sina barn på ett tillräckligt sätt. Studier visar också att barn som bor växelvis hos föräldrarna har bättre livskvalitet än de som bara bor med den ena föräldern. – Skillnaderna mellan livskvaliteten hos skilda med delad vårdnad och icke skilda föräldrar är ganska små och har minskat över tid. Sannolikt har vi blivit bättre på att anpassa oss efter barnens behov. Vid vuxen ålder kan man i de flesta studier inte se någon skillnad på livskvaliteten hos barnen. Dock har en svensk avhandling påvisat att flickor som var 7-12 år vid föräldrarnas separation, mådde något sämre på gruppnivå. – Varför det ser ut så vet vi inte säkert, mer forskning måste till. En hypotes är att flickor har en förmåga i den åldern att ta ett större ansvar i hemmet och fungera som stöd för sina föräldrar. Det blir ett lite för tungt ansvar att axla kan man gissa, avslutar Anna Bennich. ● www.ssil.se | 49