Bumsen 1
BUMSEN PRIORITERAS FÖRE SVT, NATURLIGTVIS dygn, p
å sin höjd. Exempelvis kunde kraftverk i Finland kort efter katastrofen upptäcka strålning i luften. Det är betryggande att höra och så är det väl med drömmar, och då menar jag inte sådana av socker och smör som serverades på bagerier tidigare i berättelsen, att deras förankring i verkligheten kan vara ”sådär”. Hur som helst måste jag säga var jag på rull igen och siktade på den brutalt krulliga och hysteriskt krokiga vägen mellan Hallstavik och Hargshamn. Väl där möts jag av en skylt ”Varning för stenskott”. Jippi. Hela vägen var nyreparerad och grusad. Det fick bli oönskad försikt och så kallat ansvar i körstilen. Hojen tittade på mig flera gånger för att övertyga sig och att hon inte blivit stulen då körstilen var helt främmande. I Hargshamn viker jag av mot Älvkarleby och följer en inte så sexig väg ända fram till infarten mot Forsmarks kärnkraftverk. Här var jag senast 1976 då min far var vän med en som jobbade där. Min tanke var att fota mig och hojen med reaktor ett och två i bakgrunden. Så blev det inte. Det har runnit en massa kylvatten genom reaktorerna sedan dess och nu möttes jag av en vaktanläggning som skiljde sig ytterst från den lilla gnisslande bom och korvkioskpyttiga vaktkuren som skyddade verket från yttervälden senast jag var här. – Det har hänt lite, tänkte jag och insåg snart att nä det har det inte alls, åtminstone inget allvarligt. Med bra vaktstyrka och dito rutiner så gör det sällan det. Så förvånad var jag inte men jag frågade vakterna om och var jag kunde fota ifrån utan att bryta mot de arga skyltarnas ännu ilsknare budskap. Det kom inte så värst på tal men se där fanns en herre där som var pressansvarig och efter att ha fått hans uppmärksamhet och dragit mitt ärende lät han mig åka in på området till den inre huvudentrén där han ändå skulle möta SVT som också skulle besöka anläggningen. Väl vid huvudentrén tog pressansvarige Josef emot oss besökare, i självantaget väljusterad viktighetsordning, och Bumsen gick före SVT i kön med utfärdande av fototillstånd. Jag motstod att vara kaxig mot SVT-reportrarna och säga att jag inte tittar på deras utbud utan kör med Boxer. Det hade ändå inte varit sant. Jag kör ju en F 800 S. Jag berättar om min dröm för Josef som ändå ser lite road ut. Det var ju ändå därför jag fått idén att åka dit. Josef säger att det absolut inte hade gått några år innan reaktorhaveriet upptäckts. Snarare 37 I Tjernobyl är sedan 1986 vädret, obehagligt nog, alltid strålande. att med tanke på hur dagen börjar, faktiskt redan innan jag ens vaknat, slutat riktig bra. På vägen hem från Forsmark valde jag lite andra roliga vägar. Uppland bjuder oss motorcyklister på en rad trevliga vägar om vi är lagda åt att föredra riktigt kurviga sådana. När jag sedan svängde in på gården funderade jag på de där reportrarna från SVT som också besök Forsmarks Kärnkraftverk. – Undrar vad de drömt om under natten. §