Bumsen 1
ARTIKELN PRESENTERAS AV SISTA UPPSLAGET HOJKÖRNIN
G I VÅTT OCH BLÖTT EN BLÖT TILLSTÄLLNING I TJECKIEN FOTO: BODGAN MARCU D et händer att motorcykelresor är trevliga. Rätt ofta faktiskt. Ibland blir de resorna tvärt om ganska tråkiga. Den främsta negativa variabeln i motorcykelåkningsnjutningssammanhangen är nog regn. Ju mer desto värre. Jag hade bestämt mig att åka på touringresa i Tjeckien. Då jag tycker att öl är en trevlig dryck kändes Tjeckien som ett väldigt lockande touringmål. Bara tanken på att Plzeň är staden som gett den gyllene drycken pilsner sitt namn känns lockande på riktigt. Därefter Prag, en stad som måste vara späckad med fina ölhak och restauranger med genuin och traditionell stil. Jag fullständigt drömde mig bort i visioner om träinredningar, grytor, öler och servitriser i traditionsenliga kläder med äkta brodyr. Vi skulle verkligen inte besöka några jäkla ”schyssta italienare” eller franchisekedjor. Bara genuint äkta tjeckiskt. Brno, racerbanan, den måste vi se. De gamla militärinstallationerna, rester av Warszawapakten, längs gränsen till Österrike. Förväntningarna var många och det skulle gå att riva av en hel semester nästan bara i Tjeckien. Vi gled in i Tjeckien via det gamla Östtyskland och vi hade fått goda smakbitar av det gamla öst. Ja, faktiskt redan i Mecklenburg Vorpommern men det är en annan historia. Vi hade pilat ner och bara stannat där vi måste, själva upplevelsen skulle sparas till just Tjeckien. Någonstans vid Plauen i Sachsen skymtade vi de första gråa molnen. Vi lödde vidare och siktade på att göra det första stoppet i Plzeň. Ja, detta 50 bestämde vi efter att ha kört i regn en stund. Det var lika bra att klappa på och tugga mil och sedan kunna kila in på hotellet för att svida om och kila ner på någon härlig ölkrog. Det skulle bli skönt för mitt ställ hade visat sig inte hålla tätt mot väta. Accepterbart med tanke på det skyfall vi åkte igenom. När vi kom fram i Plzeň visade det sig att hotellet vi bodde på var litet, slitet och inte hade så där bra luftkonditionering. Ingen alls. Och rummet var litet och luften blev snart våldsamt fuktig. På morgonen efter stod valet mellan att fotvandra i ett hällregnigt Plzeň eller att dra på sig blöta hojkläder och försöka undkomma regnet genom att pila vidare till Prag. Som ni fattar kom vi fram till Prag blötare än vi startat. Nu var även ombytet blött. Vi fick oss en kväll på stan med god öl och en stor stekt gris med två knivar i. Det var tydligen det vi beställt. Gott och genuint. I genomfuktiga kläder. Följande morgon klädde vi oss i fuktiga kläder och åkte i regnet till Český Krumlov där vi njöt av en afton i fuktiga kläder. Det regnade kopiöst. Vi vägrade dock att ge upp utan fortsatte i regnet dagen efter österut. Allt var så genomblött att vi sa att nu skiter vi i detta och åker så långt västerut vi kommer på en dag. Så gjorde vi. Vi hann till Philippsreut, någon kilometer in i Tyskland. Molntäcket sprack upp och lagom tills vi kom till Passau var vi nästan helt torra. Vi firade med lite tysk ”fukt i strupen”. Den fukten kunde vi faktisk uppskatta. KENTA ÖRRED