Bumsen 1
Torres del Paine National Park. Några av våra mot
orcyklar fick nya bakdäck i Puerto Natales. finns det många platser med vidunderlig utsikt över sjöar och berg. Flera av oss blir även varse den skarpa solen. Temperaturen ligger bara på c:a 15° C men solen är väldigt intensiv, vilket lär bero på ett tunt ozonskikt. Mot slutet av rundturen parkerar vi hojarna och tar oss med sittlift upp till en utsiktspunkt med restaurang, där dagens något sena lunch avnjuts. På kvällen visar det sig att vissa slarvat med buff och keps och är ganska röda på flinten och i ansiktet/nästippen. Tisdag rullar vi vidare söderut mot Esquel och kör för första gången på den berömda Ruta 40. Här är den asfalterad, om några dagar kommer vi dock att möta en elakare sida av den med tuff grusvägskörning. Det första längre stoppet blir i den lilla staden El Bolson. I en liten mysig restaurang intages lunch, helstekt öring med klyftpotatis och cremolata. Skinnet sitter kvar på firren men den kommer in helt urbenad (vete f-n hur det går till). I alla fall, underbart god. I El Bolson får även hojarna litet mat. Det är långt mellan tapparna här nere, så det gäller att fylla på så ofta det går. Perito Moreno glaciären. Det har nu klarnat upp och tempen är c:a 17° C. Efter ungefär en timme stannar vi vid en liten f.d. hacienda mitt ute på slätten. Här hade de ökända rånarna Butch Cassidy och Sundance Kid en gång hållit sig undan rättvisan i c:a fem år (1901-05). Lagens långa arm, i form av Pinkertons detektiver, lyckades emellertid snoka rätt på och jaga dem ända upp till Bolivia där de mötte slutet (tror man?!). Vi rullar vidare på en ganska ”skrynklig” väg, det blir således en skakig färd. Vi passerar genom Parque Nacional Los Alerces. Här i nationalparken växer ett speciellt träd, Fitzroya Cupressoides, som kan bli upp till 70 m högt och nå en ålder av tusen år. Sista biten, fram till dagens etappmål Esquel som grundades av invandrare från Wales i början på 1900-talet, är det återigen asfalt med härliga svepande kurvor. Det går dock inte att fullt ut njuta av dem, p.g.a. regnet. I samband med frukosten får vi höra en massa rykten om att det är kaos i södra Chile. Det ryktas om bensinbrist i området vi skall till, så Tomas måste ringa till uthyrningsfirman och kolla läget. Vi får höra att det pågår strejker och våldsamheter i området vi tänkt åka i. Folk kastar sten på bilar och MC, gör vägspärrar genom att elda bildäck på vägarna och är allmänt otrevliga mot de som kommer körande på vägen. Man är förbannade på alla de tunga transporter som kör sönder vägarna och folk gör nu uppror. Efter diverse telefonsamtal ändras planerna. Istället för att köra över gränsen tillbaka in i Chile som vi planerat, tvingas vi fortsätta rakt söderut, genom Argentina, vidare längs Ruta 40. Det kommer att bli mycket ödemarker men vi har inget annat alternativ. Vi har, under den tidiga morgonen, köat vid byns två mackar för att tanka fullt. Dagens etappmål är tänkt att bli den lilla byn Rio Mayo och avståndet dit är c:a 44 mil. I Tecka, längs Ruta 40, passar vi på att fylla på tankarna och bör nu klara oss ända fram till Rio Mayo. När vi kommer fram till dagens ”lunchstopp” i byn Gobernador Costa ser vi de två andra grupperna redan sittande vid en liten restaurang. Vi kliver av hojarna och går in, bara för att mötas av beskedet att maten är helt slut. Vi fortsätter till José de San Martin, en liten sömnig håla utslängd på slätten med ett tiotal grusgator kors och tvärs mellan låga små tegelhus. Där hittar vi ett Meson (liten restaurang) men den är stängd för dagen. Utanför på gatan kommer då en dam och undrar vad det hela handlar om. Vi förklarar att vi är hungriga och söker ett matställe men att allt nu är stängt. Hon frågar oss då hur många vi är och erbjuder sig på stående fot att gå hem till sig och fixa några smörgåsar åt oss. Inom en timme lovar hon vara tillbaka och ber oss vänta i en liten närbelägen park under några skuggande träd. En dryg timme går och ingenting händer så vi börjar tvivla på hennes ambitioner och planerar för avfärd. Då dyker plötsligt damen ifråga åter upp bärandes på en bricka fylld med sju stycken stora baguetter med kyckling, skinka, ost, fräscha grönsaker och remouladsås. Hon bär även på en väska fylld med öl, läsk, juicer, mjölk, ketchup, dresEntrén till ranchen som ägdes av Sundance Kid och Butch Cassidy ( 1901-1906 ). 28 BUMSEN 1 – 2013