Bumsen 1
Ruta40. Argentina. Passo Garibaldi. Grande stanna
r vi för tankning och lunch. Då vi lämnar staden och kör över floden med samma namn, kommer jag på att det är tredje gången i mitt liv jag passerar över en flod med namnet Rio Grande. Första gången 1969, när jag besökte staden Brownsville, i Texas, som befälselev i handelsflottan. Andra gången 2008, i Colorado där Rio Grande (i Nordamerika) har sina källor. Då deltog jag i en resa arrangerad av Tomas E. Och nu tredje gången, i en helt annan världsdel. Otroligt! Vi kör söderut längs kusten och det doftar härligt av tång och salt hav. Efter åtta mil drar vägen mer västerut och vi kommer upp på högre höjder. Hela vägen längs kusten har vi en hård ostlig vind mot sidan, men nu när vi närmar oss Paso Garibaldi, får vi den i ryggen istället. Efter passet blir det härliga svepande kurvor nerför. Hasse kör om mig för att kunna pressa litet i kurvkörningen, plötsligt ser jag honom vingla till i en svag kurva. Benen flaxar som lärkvingar men han lyckas hålla hojen på rätt köl. När vi väl stannat konstaterar vi att framhjulet tappat nästan allt tryck. Vi väntar på följebilen, den kommer efter c:a en kvart, och Thomas (vår mek) fyller på luft. Färden går vidare mot dagens slutmål, Ushuaia. Vi stannar vid portalen vid infarten till staden. Där samlas vi alla för ett häftigt gruppfoto. Söndagen blir utflyktsdag och vi skall besöka ”End of the World”, den sydligaste platsen i världen man kan nå på allmän väg. Inte helt sant skulle det visa sig på måndagen, den är sannolikt utsedd till sådan av “turistiska” skäl. Avståndet dit är nämligen bara c:a 20 km från Ushuaia centrum, turisterna i bussarna behöver inte skakas om alltför länge. Det blir naturligtvis åter fotografering av hela gruppen framför tavlan, bl.a. anger den avståndet till Buenos Aires 3 079 km och till Alaska 17 848 km! Pingvinkoloni på en ö i Beaglekanalen. På måndagen väntar en av resans absoluta toppar. Vi skall besöka en pingvinkoloni! Vi kommer fram till Estancia Vi passar även på att fira Gunnel som fyller “jämnt”. Det blir sång och hurra-rop till övriga turisters stora förvåning. En piccolo-flaska “skumpa” överräcks och hon delar den med Anki och Siw. Vi fortsätter tillbaka in till Ushuaia och far upp till höjderna norr om staden. Där hittar vi en trevlig liten restaurang, Casa de Té la Cabaña, som blir dagens lunchställe med fantastisk utsikt över hamnen och Beaglekanalen. Till maten passar vi på att smaka det lokala ölet Cape Horn, en “pale ale”. Mmmm! Vägen upp har härliga kurvor med litet “alpstuk”. Kvällens middagsställe heter Cante Nina och är en fantastisk fisk- och skaldjursrestaurang. Vi är så pass nöjda med kvällen och maten att vi kallar in kockarna för att tacka dem. Detta väcker viss förvåning och uppmärksammas av övriga gäster. Harberton. Vår avgång med båten är bokad till 12.30 så vi hinner med ett besök på Museo Acatushún. Museet har en fantastisk samling monterade skelett av bl.a. fiskar, valar och sjölejon. Sedan blir det “RIB-båt” ut till våra “frackklädda” vänner. Guiden räknar in oss och det bär av i c:a 33 knop på fjärden. För farthållningen står 2x200 hk Yamaha utombordare. 4takt för låg ljudnivå och av miljöskäl. När vi närmar oss ön drar föraren av på farten för att inte störa pingvinerna. Efter landstigning direkt på stranden backar båten ut igen och lägger sig i vänteläge en bit från ön. Under guidens kunniga ledning går vi runt bland pingvinerna på speciellt avgränsade gångstigar. Hon berättar om de olika arter som finns och om deras utveckling. Vi får med oss fantastiska minnen. Här är vi på en något sydligare breddgrad än platsen som benämndes “End of the World” häromdagen. Men detta hade blivit en betydligt längre och jobbigare färd för Vägen till ”Estancia Harberton”. Tierra del Fuego. 32 BUMSEN 1 – 2013