Nöjesnytt Jönköping 1
Nöjesnytt Jönköping Sida 2
Nöjesnytt Jönköping Sida 3
Nöjesnytt Jönköping Mingel
Nöjesnytt Jönköping Sida 5
Nöjesnytt Jönköping Sida 6
Nöjesnytt Jönköping Sida 7
Nöjesnytt Jönköping Sida 8
Nöjesnytt Jönköping Sida 9
Nöjesnytt Jönköping Jönköpingsfesten 2011
Nöjesnytt Jönköping Sida 11
Nöjesnytt Jönköping Sida 12
Nöjesnytt Jönköping Sida 13
Nöjesnytt Jönköping Sida 14
Nöjesnytt Jönköping Sida 15
Nöjesnytt Jönköping Sida 16
Nöjesnytt Jönköping Sommarmode
Nöjesnytt Jönköping Sida 18
Nöjesnytt Jönköping Sida 19
Nöjesnytt Jönköping Sida 20
Nöjesnytt Jönköping Sida 21
Nöjesnytt Jönköping Sida 22
Nöjesnytt Jönköping Sida 23
Nöjesnytt Jönköping Sida 24
Nöjesnytt Jönköping Sida 25
Nöjesnytt Jönköping Sida 26
Nöjesnytt Jönköping Sida 27
Nöjesnytt Jönköping Sida 28
Nöjesnytt Jönköping Sida 29
Nöjesnytt Jönköping Sida 30
Nöjesnytt Jönköping Sida 31
Nöjesnytt Jönköping Studentbaler
Nöjesnytt Jönköping Sida 33
Nöjesnytt Jönköping Grilltips
Nöjesnytt Jönköping Sida 35
Nöjesnytt Jönköping Sida 36
Nöjesnytt Jönköping Sida 37
Nöjesnytt Jönköping Sida 38
Nöjesnytt Jönköping Sida 39
Nöjesnytt Jönköping Sida 40
Nöjesnytt Jönköping Sida 41
Nöjesnytt Jönköping Sida 42
Nöjesnytt Jönköping Sida 43
Nöjesnytt Jönköping Sida 44
Nöjesnytt Jönköping Sida 45
Nöjesnytt Jönköping Krog-och Caféguide
Nöjesnytt Jönköping Sida 47
Nöjesnytt Jönköping Sida 48
Nöjesnytt Jönköping Sida 49
Nöjesnytt Jönköping Sida 50
Nöjesnytt Jönköping Sida 51
Nöjesnytt Jönköping Sida 52
Nöjesnytt Jönköping Sida 53
Nöjesnytt Jönköping Recensioner SIONERMUSIKRECENSI
ONERRECENSIONERRECENSIONREC IN FLAMES "Sounds of a playground fading" (Razzia/Sony) På nätet: www.inflames.com n n n Efter första lyssningen av In Flames nya platta "Sound of a playground fading" gnager det en liten, liten negativ känsla. Jag är till en början inte riktigt säker på vad den innebär men den finns där. Göteborgs metalstorheter verkar i alla fall ha slagit klackarna i backen rejält inför arbetet med nya albumet och tittat bakåt. Det är nästan lite 80-talsinspirerat, mest synligt i de övertydliga, men väldigt snygga solon som herrar Björn Gelotte och Niclas Engelin (ersatte bandets grundare Jesper Strömblad förra året) levererar. Resultatet är ett album fullproppat med hitlåtar och en produktion som nog är den bästa jag någonsin hört av ett svenskt metalband. Bredden på låtmaterialet är imponerande och arrangemangen stundtals lysande. Samtidigt sjunger Anders Fridén mer trasigt och mer utlämnade än han någonsin gjort tidigare. Och det lyfter. Men det är det där gnagandet, det är något som inte stämmer. Det känns nästan för utstuderat. Inget som riktigt skaver (bortsett från rösten) och jag har redan tröttnat på de mest omedelbara refrängerna. Och så är det sista låten "Liberation". Den är helt malplacerad och har en refräng som är så AOR att det nästan är oförlåtligt. Tror nog att fansen blir lika tudelade som jag inför det här verket. HENRIK LARSSON BENNY ANDERSSONS ORKESTER "O klang och jubeltid" (Mono music/Universal) På nätet: www.bennyanderssonsorkester.se n n När man åstadkommit Sveriges största internationella musikframgång, när man skrivit landets mest älskade musikal, när ens senaste popvisa fick slitas loss från Svensktoppen med schaktmaskin? Vad gör man då? Man siktar högre. Man strävar efter det tidlösa och vaskar efter ett guldkorn att lägga till "den svenska låtskatten". På nya "O klang och jubeltid" letar Benny Andersson efter sångerna som kan sjungas på bröllop, skolavslut- PATRICK WOLF "Lupercalia" (Hideout/Mercury/Universal) På nätet: www.patrickwolf.com n n n n n SOPHIE ELLIS-BEXTOR "Make a scene" (Universal/EBGB) På nätet: www.sophieellisbextor.net n n Hon var ju kul i början, Sophie Ellis-Bextor. "Murder on the dancefloor" som plågade dansgolven i början av 2000-talet, var ändå ett stycke lovande upplyftande discopop. Med fjärde albumet "Make a scene" har den brittiska sångerskan stegat åt ett helt annat håll och helt förvandlat det snyggt upperclass-svala till en natt på ishotellet i Jukkasjärvi typ. "Make a scene" är lika kall och blank som ett kylskåp i rostfritt stål och Ellis-Bextor framstår i sina bästa stunder som Kylies tristare skugga. Inte ens Ed Harcourt-skrivna "Cut straight to the heart" lyfter helhetsintrycket. Om det inte var så förbenat klanderfritt genomfört hade det blivit en etta i betyg. SARA HALDERT Ett skepp kommer lastat, med berusande kärlek, glädje och hopp inför framtiden. Avsändare är den 27-åriga, skolade men orädda popmusikern Patrick Wolf, som bor och verkar i London. "Lupercalia" är hans femte album. Det är också hans nöjdaste och folkligaste hittills. Skivan är döpt efter en uråldrig, romersk fruktsamhetsfestival och inspirerad av Wolfs kärlek till sin trolovade. Låter det pretentiöst? Det är just vad det är. Men det är också helt oemotståndligt. Patrick Wolf har lämnat den mörka hybrid av folk, pop och elektronika som han skivdebuterade med 2004, och låtit sig själv blomma ut i en samling storslagna, romantiska poplåtar med så hög hitfaktor att både David Bowie och Lady Gaga borde bli avundsjuka. De äldre fansen lär sakna mörkret, men Wolfs lekfullhet och unika tilltal finns kvar, även i sprudlande dansanta låtar som "The City", "House" och "Together". I hemlandet kallas den karismatiske engelsmannen ofta för underbarn. Nu har han han blivit en underman. "Lupercalia" är Patrick Wolfs mest fulländade album hittills. REBECKA LJUNG BLACK LIPS "Arabia mountain" (V2/Playground) På nätet: www.black-lips.com n n n n Vice-slynglarna i Black Lips brakade igenom med ett packat asgarv och en vansinnigt vinglande energi. Garagerock hade inte varit så roligt sen MC5 lade ner yxorna. Med förra skivan etablerade sig bandet som något mer än ett hajpat partytrick och med "Arabia mountain" visar kvartetten att de är här för att stanna. Jämfört med tidigare plattor är trycket lite lägre, det är större fokus på låtar och arrangemang, lite mindre skit i allt. Tråkigt? Tvärtom. Utan att för ett ögonblick överge attityden har Black Lips lyckas variera sitt uttryck på ett överraskande kreativt sätt. Det är samtidigt hetsigt och tillbakalutat, nervöst och drygt, en kokande ångpanna och en ljummen folköl. Efterfest på ett hustak i sommar - här är ditt soundtrack. CARL CATO ningar och begravningar, om 150 år. Skivan inleds med att Helen Sjöholm name-droppar "Den blomstertid nu kommer" och de enda vettiga referenserna här är djupt folkliga kompositörer som George Riedel eller just Israel Kolmodin. Det är ett imponerande projekt för det krävs ett starkt material om man vill väva en visa som håller lika länge som Kolmodins älskade psalm. Lyckas Benny Andersson med sina högtflygande ambitioner? Det får kommande sekels skolbarn avgöra när det är deras tur att gå på begravning. Högst troligen kommer de här låtarna återinsätta Benny Andersson och hans orkester som kung och hov i Svensktoppens rike. Såväl titelspåret som instrumentella "Sorgmarsch" och musikalsnyftaren "Vilar i din famn" kommer att borra sig in som skabb under skinnet på stora delar av det svenska folket. Samtidigt är det inte utan att det vänder sig i magen när albumets väldiga pretentioner framträder. I Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Björn Ulvaeus har Benny Andersson tveklöst hittat samarbetspartner från sista ledet i det svenska musiklivets näringskedja. Men bara en toppkonsument som sitter överst på köttberget kan tycka att det här är en rakt igenom lyckad idé. Skriv ni för evigheten om det har blivit dags för det. Vi andra, vi som har lite längre dit, vi har svårt för kärlekslåtar där huvudpersonerna kallas Yin och Yang. CARL CATO GOVERNOR ANDY "Dagen då dollarn dog" (KBC/Border) På nätet: www.myspace.com/governorandyonline n n n Det börjar lovande, den svenska reggaeveteranen Governor Andys femte album. Första singeln "Landet inte på riktigt" tvingar knäna att gunga i takt. Refrängen etsar sig fast i hjärnan och lurar lyssnaren att en temaskiva om propaganda, inflation och skuldfällor faktiskt kan vara riktigt kul. Även "Domens dag" är en uppfriskande låt, med sitt elektroniska sound, och skivans titelspår är medryckande. Men i övrigt är skivan något tråkig. Den bjuder på en hel del "Babylon", andra reggaeklyschor och nödrim, och låten "Ragnar Pajsarn" är så gnällig att det blir olidligt. Hur som helst låter "Dagen då dollarn dog" större och mer välgjord än Governor Andys tidigare album. Den fungerar garanterat på sommarens fester, men i höst minns vi nog bara två-tre låtar. REBECKA LJUNG 54 | nöjesnytt
Nöjesnytt Jönköping Sida 55
Nöjesnytt Jönköping Sida 56
Nöjesnytt Jönköping Sida 57
Nöjesnytt Jönköping Sida 58
Nöjesnytt Jönköping Sida 59
Nöjesnytt Jönköping Serier
Nöjesnytt Jönköping Sida 61
Nöjesnytt Jönköping Sida 62
Nöjesnytt Jönköping Sida 63
Nöjesnytt Jönköping Sida 64