Nöjesnytt Jönköping 1
Från Killinggänget, via Fredrik i Solsidan och mu
sikalartist i Rock of Ages till hyllad fotograf; Johan Rheborg har med åren blivit en av landets mest mångsidiga, tillika populära underhållare. Nu är han återigen aktuell med en standupshow, som kommer till Jönköpings Teater den 8 december. S edan början av 1990-talet, 1992 för att vara exakt, har Johan Rheborg varit en av nyckelfigurerna inom svensk humor och underhållningsindustri. Som medlem i Killinggänget var han med och skapade oräkneliga klassiker och har via tv-program som Parlamentet, Kenny Starfighter, Hjälp och Solsidan utvecklats till en av landets mest populäraste komiker och skådespelare. Men han har också visat en enorm bredd, både på scen och film, inte minst tack vare sina insatser i diverse teaterföreställningar och musikaler. På senare år har han ägnat sig mer och mer åt fotografi, något som han tillsammans med den gamla vapendragaren Henrik Schyffert visade i tv-programmet Alla är fotografer. 2014 körde han igång sin första egna turné som ståuppkomiker med föreställningen Rheborg, som är en humoristisk inblick i Johans uppväxt och hur det är att ha fyllt 50 och fortfarande brottas med dåligt självförtroende. Snart är han aktuell med en helt ny föreställning, men under tiden gör han några nedslag här och där med en annan föreställning. Förvirrande? Vi ger Johan Rheborg själv ordet: ”Jag kan inte låta bli. 2014 turnerade jag med min egen föreställning, RHEBORG - en standup och 2018 är det tänkt att jag ska sjösätta en ny. Det är ganska långt till dess och just nu spelar jag Bullets over Broadway för fulla hus, fyra dagar i veckan, på Göta Lejon i Stockholm. Men jag älskar standup. Därför har jag beslutat mig för att göra en liten miniturné på udda dagar i veckan under våren. Jag behöver springa lite fritt helt enkelt. Jag tänker att det ser ut så här. Ibland tar jag med mig en support som kör standup 10 minuter och sen kör jag 60-70 minuter. Rakt på. Ingen paus. Funderingar och roligheter i en salig röra. Vad tror ni? Det blir väl skoj? Kom och titta! Man vet aldrig vad jag hittar på.” Må så vara, men inför förra showen fick i alla fall Nöjesnytt en sällsynt pratstund med den upptagne, men sympatiske komikern och då lät det så här. Rheborg är ju i grunden en föreställning om dig själv och ditt liv. Hur pass personlig är du egentligen på scen? –Det är självbiografiskt till stor del. Personligt, men inte privat, skulle man kunna säga. Det handlar om både mina föräldrar och min uppväxt och mig själv och mina barn. Jag skojar och reflekterar över sådant som hänt mig och sådant jag lärt mig på resans gång. Ett återkommande ämne är dåligt självförtroende, något du fortfarande lider av till viss del. Eller? –Jo, så är det ju. För min del handlar det om att jag var direkt plågsamt blyg när jag var yngre. På ett väldigt tydligt och konkret sätt. Jag hade svårt att tro på mig själv och var alldeles för inställd på att göra andra till lags. Mycket handlade nog om att jag var rädd för att växa upp, vilket jag har förstått är ganska allmängiltigt. Jag var tvungen att ta tag i det och göra grejer som jag aldrig trodde jag skulle våga. Den typen av grejer tar jag upp i föreställningen. Föreställningen har blivit erhört hyllad i pressen, betyder det något för självförtroendet? –Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde det (skratt). Det är deras jobb att bedöma och då är det ju roligare om de gillar det än att de inte gör det. Men självklart är publikens uppskattning det viktigaste och det märks obehagligt tydligt om en föreställning funkar eller inte. Det har den här gjort, måste jag säga. Du är inte utbildad skådespelare, vad är för-, respektive nackdelarna med det, tycker du? –Jag tror inte det hade passat med min personlighet att gå scenskolan, att få en massa recept på hur man ska göra serverade. Då tror jag att jag hade stagnerat. Nu har jag kört mer på learning by doing, och studerat och lärt mig efterhand av folk jag jobbat med, framför allt mina äldre och mer rutinerade kollegor. Jag minns när jag gjorde min första stora föreställning Hotelliggaren, med bland andra Robert Gustavsson och Suzanne Reuter och upptäckte att de slogs med precis samma våndor och osäkerhet på om det de gjorde vad bra. Men jag lärde mig otroligt mycket och nu skulle jag inte banga för ett klassiskt drama, till exempel. Många av de etablerade standuparna som börjar komma upp i 40-/50-årsåldern verkar göra någon sorts sammanfattning av sina livserfarenheter i sina föreställningar. Är det som en naturlig avstämning när man kommer upp i den åldern? –Ja, det tror jag. Alla ståuppare skriver ju egentligen bara om sig själva, det hör ju till. Det handlar om trovärdighet. Jag kan bara prata om sådant som jag har erfarenhet av, annars ser folk igenom det. Vi blir äldre och då reflekterar man över andra saker än när man var ung. Och så kommer det att hålla på tills vi är pensionärer och sitter där i föreställningen ”Vi på hemmet”. I TEXT: OLA KARLSSON FOTO: MORGAN NORMAN 10 | nöjesnytt