GLAS 1
/ ARKITEKTUR / Glaspaviljongen i Kåseberga I en l
ummig trädgård i Kåseberga, bara ett stenkast från havet, står en glaspaviljong som vid första anblick skiljer sig från omgivningen, men samtidigt är så självklar. Ett litet objekt vars formspråk drar tankarna österut – till japanska traditioner som utmanar upplevelsen om vad som är inne och ute. GLASS PAVILION IN THE SOUTHERN SWEDEN FLOOR PLAN SUSPENDED CEILING PLAN 2BK ARKITEKTER / SWEDENBORGSGATAN 2 / 118 48 STOCKHOLM +46 8 518 179 00 / WWW.2BKA.SE Text: Elin Storäng Foto: Mikael Olsson För arkitekten Leif Brodersen och hans fru, konstnären Malin Lobell, var paviljongen länge en dröm: ett vardagsrum i trädgården. En plats för middagar och avkoppling i nära kontakt med naturen, men till ett skönt klimat oavsett väder. Paviljongen färdigställdes 2025, men själva trädgården har paret vårdat i två decennier. Den stora enen intill – planterad långt innan idén om paviljongen tog form – har spelat en central roll i placeringen. Och just placeringen, siktlinjerna och trädgårdens vegetation har varit lika viktiga som själva byggnaden i sig. Till ytan friggebod, men upplevs större Trots sina femton kvadratmeter upplevs glaspaviljongen som långt större tack vare mängden glas. Malin Lobell med sin kännedom om trädgården hade stor del i att bestämma var glasen skulle vara transparenta, var de skulle vara opaka och vilka sidor som skulle gå att öppna upp helt berättar Leif Brodersen. Valet av opakt glas mot gatan var först och främst 12 GLAS 2.2026 ett beslut om integritet, men blev snart en av paviljongens mest magiska kvaliteter. Det skapar ett fint skuggspel när grönskan utanför paviljongen rör sig med vinden. Leif Brodersen beskriver det som en pantomimteater. När mörkret sedan faller förvandlas byggnaden. Det opaka glaset lyser mjukt, som en lykta i träd gården. Paviljongen blir lika mycket ett blickfång som en plats att vara i. Japanska referenser – och ett lokalt samarbete Leif Brodersen har länge inspirerats av japansk bygg - nadskultur. Inte som en direkt översättning, utan mer som ett angreppssätt: att luckra upp gränsen mellan ute och inne, att låta rummet förändras efter väder, årstid och behov. — Den japanska traditionen handlar mycket om hur man kan påverka gränsen mellan ute och inne. Hur det kan flyta ihop. Det var något jag ville utforska här, säger han.