GLAS 1
ANTAGONISTISKA HOT – OLIKA TYPER AV AKTÖRER Antag
onistiska hot är ett samlingsbegrepp för alla avsiktliga angrepp från aktörer med syfte att skada, påverka eller störa samhället. Terrorism är en specifik typ av antagonistiskt hot, men långt ifrån det enda. Det kan även handla om spionage, cyberattacker, organiserad brottlighet, sabotage, hot och andra handlingar riktade mot människor eller samhällsfunktioner. Enligt Petter Säterhed på Myndigheten för civilt försvar kan antagonister delas in i fyra övergripande kategorier: Politiskt eller ideologiskt motiverade Till exempel islamistiska eller högerextrema grupper som ofta riktar attentat mot mjuka mål – platser där många människor samlas – i syfte att skapa rädsla, påverka samhället eller få uppmärksamhet. Vänsterextremister och anarkister riktar främst attentat mot hårda mål – symboler för staten eller kapitalet. Kriminella aktörer Organiserad brottslighet som använder våld i offentliga miljöer. Ofta kopplat till andra konflikter och i vissa fall på uppdrag av andra aktörer, inklusive främmande makt. Statliga aktörer och främmande makt Genomför eller understöder handlingar i andra länder, direkt eller indirekt. Det kan handla om påverkan, sabotage eller attentat riktade mot specifika mål. Ensamagerande individer Agerar på egen hand, ofta utifrån en blandning av ideologiska, personliga eller psykologiska drivkrafter. Är svåra att upptäcka i förväg och angriper ofta mjuka mål. > med nya synliga skyddsanordningar är det möjligt att planera robusta miljöer som fungerar över lång tid, även när hotbilder förändras. Säkerhet byggs tillsammans En återkommande slutsats i både forskningen och vägledningen är att säkerhetsfrågor måste hanteras tidigt och i samverkan. — Det duger inte att planera som vanligt och sedan ringa in en säkerhetskonsult som ska lägga på ett lager av säkerhet i efterhand. Man måste jobba tillsammans redan tidigt i projektet, menar Karolina Keyzer. Hon efterlyser ett tätare samarbete mellan arkitekter, landskapsarkitekter, stadsplanerare, kommuner, fastighetsägare och entreprenörer med säkerhetskompetens redan från projektens början. — Kunskapen finns, men den finns i olika stuprör. Det som saknas är samordningen, menar hon. Ett material bland flera – men ett avgörande sådant Karolina Keyzer är noga med att betona att glas inte är en universallösning, men att det är ett av de material som är svårast att ersätta. Särskilt om vi vill bygga täta urbana, ljusa och öppna miljöer. — Glas förmedlar kontakt mellan ute och inne. Det släpper in ljus och gör att våra byggnader fungerar. Ju tätare vi bygger våra städer, desto mer behöver vi kunna få in dagsljus i lokalerna. Utan glas fungerar inte det. Samtidigt betonar hon att öppenhet inte betyder att alla väggar ska vara transparenta. Precis som Petter Säterhed pekar hon på vikten av balans: rätt material på rätt plats, med förståelse för vilken funktion varje del av byggnaden ska fylla. — Det kanske inte ska vara hundra procent glas överallt. Men det kan inte heller vara inget glas. Då har man hamnat fel, menar hon och lyfter också att dagens glas klarar många olika krav. GLAS 2.2026 21 Utveckling av skyddsglas Skyddsglas är ingen ny företeelse och har sedan länge använts för att förhindra personskador om glasen går sönder, inbrott eller för att stå emot brand tillräckligt länge för att ge tid till utrymning. I takt med ökade krav på skott- och explosionsskydd har också nya, robustare lösningar utvecklats för att stå emot splitterskador eller tryckvågor. Lika viktigt som valet av glas är lösningen runt glaset samt placeringen och dimensioneringen. För detta krävs djupare konstruktionskunskap och förståelse för materialet. Vilket samhälle vill vi bygga? I slutänden handlar skydd och säkerhet om mer än tekniska lösningar, klassningar och skyddsnivåer. Den handlar om vilket samhälle vi vill ha. Om hur vi vill att våra skolor, bibliotek, sjukhus, kulturhus och myndighetsbyggnader ska upplevas. — Om säkerhet får trumfa alla andra värden kommer vi att skapa ett samhälle som ingen vill leva i. Säkerhet ska inte klistras på i efterhand. Den behöver integreras i miljön på ett sätt som vi också kan leva med. Vi vill hålla kvar så mycket som möjligt av det här vackra samhället som är öppet och tillgängligt. I stället för att göra snabba åtgärder ska vi arbeta systematiskt för att hitta sätt som fungerar över tid eftersom hotbilder förändras, avslutar Petter Säterhed. / Foto: Sören Håkanlind Foto: Johan Eldrot