Nöjesnytt Jönköping 1
Dansaren och koreografen Tobias Karlsson är nu re
do för en Sverigeturné med sin nyproducerade dansikal, Dansa Samba med mig – En hyllning till Cornelis. Den 18 november kommer föreställningen till Spira i Jönköping. T obias Karlsson har gjort sig känd som en av Sveriges absolut vassaste dansare i program som Let’s Dance och So You Think You Can Dance. För tre år sedan förverkligades den dröm han haft sedan han var 15 år – att ha en turnerande show i Skandinavien. Denna dröm förstärktes när han under fyra år var ute på världsturné med det erkända danskompaniet Burn the floor, för att kulminera i En Dans På Rosor, Tobias självbiografiska dansikal, som gick för utsålda hus. Nu är alltså Tobias tillbaka med en ny dansikal, Dansa samba med mig, där man som åskådare får uppleva den odödliga skalden Cornelis på ett helt nytt sätt. Som publik kommer man att kunna se, höra känna och lukta Cornelis på en resa mellan Brasilien och Sverige, Sorg och lycka samt 1600-tal och 2017. Välkända dansare från Let’s Dance kommer med sin dans att illustrera låtar sjungna av tre sångare som kompletteras med inspelningar från artister som Lill Lindfors, Jack Vreeswijk och Andreas Weise på ett helt nytt sätt. Showens historia berättas genom musikens texter, karaktären på dansen och koreografin. Dansikalen bjuder på en resa mellan kärlek, svartsjuka, svek, utanförskap, passion och åtrå med texter från Cornelis Vreeswijk, där Tobias samlat några av Sveriges bästa dansare och sångare, för att berätta en viktig historia om vänskap och drömmar, berättar Tobias. –Den här föreställningen har sitt egentliga ursprung i att jag har en gammal god vän i Hallsberg, som tog mig under sina vingar och hjälpte mig under en tuff tid med mobbning i högstadiet. När vi växte upp var Cornelis hans stora förebild, så han har alltid funnits med på något sätt, när vi varit på fester eller resor eller haft spelkvällar. Det kändes ganska naturligt att det 18 | nöjesnytt skulle blil en föreställning med just Cornelis musik som grund och det har utvecklats till den här fantastiska showen med 28 av Cornelis verk som vi gjort om till cha-cha, rumba, till och med balett. Och en historia om vår vänskap och om att man ibland kanske måste räcka ut en hand till någon. Vad är det i just Cornelis texter som illustrerar det du vill berätta? –Hela Cornelis liv är egentligen den viktigaste illustrationen; att han kom från Holland som elvaåring med ingenting, lärde sig svenska genom att läsa Fantomen och sedermera blev en av landets mest sjungna, lästa och älskade poeter. Det är en helt makalös resa och något att inspireras av och ta lärdom av. Det är ju dessutom en historia som är högst relevant i dessa tider. Det känns som att du är väldigt mån om att din dans ska vara så mycket mer än bara något fint att titta på, att du verkligen lägger ner din själ och personlighet i uttrycket och koreografin? –Haha, ja, hela projektet blir ju som en liten baby, och så var det verkligen den här gången. I En dans på rosor tog vi en massa befintliga verk och klippte ihop till en historia, nu är det helt annorlunda: dels är det bara en artists verk vi använt oss av, dels har vi arrangerat om all musik själva så att den ska passa historien, istället för tvärtom. Det är mycket mer innerligt. Arrangemangen har växt fram genom att jag har sett koreografin framför mig, vilket gjort att låtarna blivit därefter, så ur ett koreografiskt perspektiv har det varit fantastiskt att få vända upp och ner på hela processen. TEXT: OLA KARLSSON En dans på rosor var bitvis självbiografisk, hur mycket av Tobias finns i Dansa samba med mig? –En dans på rosor handlade om sexualitet, om att inte passa in i normen och om mobbning. Dansa samba med mig handlar mer om min vänskap med Jocke, att han hjälpte mig i en svår period, att man kan göra skillnad med små medel och att det kan betyda så mycket för att folk ska komma vidare i livet. Har både synen på och kunnandet om dans förändrats i Sverige under de senaste åren, tycker du? –Tack vare att dansen har fått ett annat forum, med program som So You Think You Can Dance och framför allt Let’s Dance, har folk lärt sig otroligt mycket mer. Idag handlar det inte bara om bugg, folk i allmänhet ju vad en chachacha är idag och det är fantastiskt roligt. På vilket sätt kompletterar dansen texterna i själva berättandet, eller är det tvärtom? –Det är gestaltning i varje nummer och alla har ju på något sätt ett förhållande till dans. Alla vet vad beröring betyder och alla har dansat någon gång, om det så bara är på gympan i skolan. Det märks att folk är så mycket mer med i dansikalens alla sinnesstämningar och den här gången är det nästan lite läskigt, för att det finns hela spektrat av känslor och folk känner igen sig. Dessutom kan jag berätta att Hönan Agda har en väldigt central roll i föreställningen, den aminerade versionen av Hönan Agda, rättare sagt. Hon är en del av publiken, så ibland kommer hon in och ser frågande ut – ”fattar ni, för jag fattar ingenting?” – och så får hon klargöra vad det är som händer. Hon får illustrera hönshjärnan i oss alla (skratt). I