Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö NATTLIV
Nöjesnytt Växjö MÅNADENS PROFIL: NOAH WELCH
Nöjesnytt Växjö HENRIK DORSIN
Nöjesnytt Växjö MAT 2014
Nöjesnytt Växjö JOHAN RHEBORG
Nöjesnytt Växjö SEPTEMBER MOOD
Nöjesnytt Växjö TREND TJEJ
Nöjesnytt Växjö ACCESSOARER TJEJ
Nöjesnytt Växjö TREND KILLE
Nöjesnytt Växjö ACCESSOARER KILLE
Nöjesnytt Växjö VÄXJÖ STREET FASHION
Nöjesnytt Växjö HÖSTENS TRENDER PÅ FORMEX
Nöjesnytt Växjö ISABELLA LÖWENGRIP
Nöjesnytt Växjö VAL 2014
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö CITYLIV
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö TROLLKARLEN FRÅN OZ TROLLKARLEN FR
ÅN OZ EN MODERN TOLKNING AV OCH MED GLADA HUDIK-TEATERN E fter succén med föreställningen Elvis är Glada Hudik-teatern tillbaka på scenen. Nu med en nytolkning av Trollkarlen från Oz med utgångspunkt i dagens samhälle. Utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare delar på rollerna som bland annat rockande fågelskrämmor, en hund med Hollywood-drömmar och en klimatsmart tjej med hundratals vänner, men bara på Facebook. Landet Oz är fyllt av fantasi, magi, dans, och musik. Där får alla vara på sitt sätt och ingen dömer fel från rätt. För den nyskrivna musiken står Salem Al Fakir och Pontus de Wolfe. Handlingen utspelar sig 1955 då Lovisa Kindbom födde sina efterlängtade tvillingar, Amelia och Albin. De togs ifrån henne direkt efter förlossningen. Läkaren meddelade att barnen var onormala och det bästa hon kunde göra var att lämna bort dem och glömma att de någonsin hade fötts. Innan läkaren gick vände han sig om och sa "Nu hade ni otur fru Kindbom!" Dessa ord kom Lovisa aldrig över. Hon hamnade i en djup depression och övertalades till slut att sända barnen till en institution. Till institutioner skickades annorlunda barn för att de inte skulle vara ute bland vanligt folk. Livet där var nedbrytande och innebar dagar och nätter av ensamhet och smärta. Amelia var redan från födseln vacker men sval och svåråtkomlig som person. Albin var kontrollerad och krävde uppmärksamhet på sina villkor. Barnen drömde om ett bättre liv och för att skydda sig själva skapade de ett fantasiland. Landet Oz. En plats där alla skulle få vara på sitt sätt och där ingen bestämde vad som var fel eller rätt. Men hur mycket man än drömmer och hoppas så blir det ändå inte alltid som man har tänkt sig...eller? Trollkarlen från Oz spelas på Växjö Konserthus den 22- 23 september. ■ FOTO: PONTUS DE WOLFE & PETTER KARLSSON Translation N LOST IN Carly Hale kommer från Jupiter, Florida, men är numera kärleksinvandrare och bor sedan ett år tillbaka i Växjö. Varje månad skriver hon i Nöjesnytt, där hon på ett personligt och insiktsfullt sätt delar med sig av sina upplevelser av det nya hemlandet, om språkförbistring och kulturkrockar. Bland mycket annat. ow that we are all back to work after semester (most of us), and settling into the routines to which we are accustomed, I cannot help but think about where I find myself today— having lived in Växjö for over a year. To play on my column’s title, I must say I do feel a bit…lost. I can say that so much has happened, and I can also say that little has changed. That may sound a bit contradictory. A lot has, in fact, happened. However, in the grander scheme of things, as an expat or rather, as an immigrant, I feel like my roots have not yet been firmly planted into Swedish soil. I love the expression, “Bloom where you are planted,” though in reality, I am still just a mere seedling—as is the case with many other immigrants I have gotten to know while studying svenska. When I decided to move to Sweden to be with the man I love, for us to build a life together, I had this vision of how everything would fall into place as harmoniously and blissfully as that first moment my King and I realized our love for each other. Of course I knew it would take some time to learn the area and the language, time to understand the order of things, and then after a bit, I would just be a Swede! My fiancé and I discussed the practical things, built a roadmap of sorts which we both felt to be quite thorough. Start here. Progress to this. Then this. And that. And boom! There I am, at the finish line waving my Swedish flag. As an American, I thought I would have it made over here! After all, Swedes love America! They decorate their homes and wear clothing and accessories adorned with American flags. I have a four-year university degree. I speak English quite fabulously and live to educate. I am asked more and more often, “So, are you working yet?”. Aside from a bit of freelance writing (in English), the answer is a big fat “No”. Do I want to be working now? Absolutely! I want more than anything to be a contributing member of society. Here I am! I want to bloom! As soon as I could, I enrolled in SFI. After several months in SFI C, and then D, I progressed to SAS Grund. At one point in SAS there were two stegs, then it was changed to four, and now it is back to two again (typ)—and I am somewhere in the middle. I am complimented quite often outside of school on how impressive my proficiency is in svenska for having lived here for such a short time. The reality is that I am currently in grundskolan-level svenska. To complete SAS Grund, I am required to spend 3 hours a day, 5 days a week, for 15 weeks in a classroom if I want to advance as quickly as possible. That is a nearly-four-month commitment in itself. And what happens when I complete SAS Grund? I move on up to SAS Gymnasiet. And then what? People have said to me all along that coming from America with a university education and speaking English is such an advantage. I would argue that speaking svenska is an even bigger advantage. Without even the most minute mastery of svenska, how can I, or people in a similar situation as myself, accurately and eloquently represent themselves in an interview? In a cover letter? In a professional environment? My ordföljd isn't always on point. Sometimes I mix up en and ett words and conjugate accompanying words incorrectly. Sometimes I say “på” when I should say “om”, and “om" when I should say “åt”, etc. Should my employability be defined by that? Well, maybe, if I wanted to teach svenska. There are many fellow immigrants struggling with similar feelings, some who speak English and some who do not, some with excellent educations and some without who still so desperately want to be doing more for themselves and their families in Sweden. And here we are, doing all that we can to progress at the speed of light and instead find ourselves moving at a snail’s pace. I didn’t picture it this way. I have been having a hard time with it. My mother has always said that nothing ever moves as swiftly and as smoothly as I want it to. And I admit, I do have high expectations for myself. But after a while, the feeling of having one foot in Sweden and one on the fringe takes a toll on one’s pride, confidence, spirit. But, I continue to move forward, fulfilling my language requirements, improving my svenska, applying for jobs I know I am qualified to do, and I wonder, what more can one do to become an employable—employed— Swede? Only Time will tell, but it has been rather quiet these days. ■
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö RECENSIONER & FILMKOLLEN
Nöjesnytt Växjö SERIER
Nöjesnytt Växjö ÅRETS BÄSTA 2014