Omtanke 1
INTERVJU JAN BESKOW Bilderna togs vid ett seminar
ium arrangerat av Suicidprevention i Väst måndagen den 1 februari i samband med Filmfestivalen. som han forskat. Men staten satsar fortfarande inga pengar på att sprida den kunskap som finns; något som upprör honom mycket. – Man tror att man kan rädda livet på 1500 människor om året utan att det kostar något, säger han. Detta måste bli en partipolitisk fråga. Det är ett intresse för hela folket. UNDER PERIODEN 1971-2014 producerades nästan 100 avhandlingar i Sverige om suicid; flertalet av psykiatriker. – Men knappt någon av dessa handlade om hur den suicidale känner och tänker. Det är ju det vi ska intressera oss för. Vi vill ha ett inifrånperspektiv. Hur ser de suicidala själva på problemen? Hur sliter de för att undvika att ta sina liv? Jan är inte ensam om dessa tankar. I sitt fortsatta arbete med suicidprevention hoppas han på ett nära samarbete med Aeschigruppen; en samling internationella forskare som nyligen lanserat liknande idéer, väl underbyggda av forskning. – I dagens vård känner många sig svikna och upplever att de inte blivit hörda. Med en individuell suicidprevention möter vi patientens egentliga behov. Tillsammans med andra åtgärder som görs i suicidpreventivt syfte skulle antalet självmord kunna minska med åtminstone hälften. Vid fyllda 85 känner Jan att han fortfarande har mycket att bidra med. – Jag har lyckats hantera min attachment-störning och fått tillgång till min kraft. Att arbeta suicidpreventivt är intressant och utvecklande. Man kan inte undgå att mogna som människa när man arbetar så nära viktiga frågor som liv och död, säger han. ● www.ssil.se | 13