Bumsen 1
MINIREPORTAGE EN RESA NÄSTAN SOM PÅ RÄLS KLUBBTÅG
ET TILL ÅRSMÖTET Bror Gårdelöf var en av de som valde att ta tåget till årsmötet i Arjeplog. Här berättar han om tåget, arrangören och sin dröm om Inlandsbanan TEXT & BILD: BROR GÅRDELÖF K lubbtåget väckte stort intresse – särskilt för resan till mötet, då 110 personer på 80 hojar valde denna möjlighet. Hemåt var vi ungefär hälften så många. Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg, kallat SKÅJ, tog hjälp av Bergslagernas Järnvägssällskap, som trots namnet har säte i Göteborg. Ursprungsplanen var, att hela tågsättet skulle rangeras och lastas i Göteborg under tisdagen och avgå mot Upplands Väsby följande dag. Där skulle ytterligare ilastning av hojar och resenärer ske, sedan vidare via Östersund och Inlandsbanan till Arvidsjaur. Emellertid medförde det stora intresset, att ytterligare godsfinkor hyrdes in, och ett separat tågsätt lastades i Upplands Väsby, varpå allt rangerades ihop i Uppsala. Resultatet blev 462 meter långt tåg med tjugo vagnar – varav två restaurangvagnar, två sittvagnar, fem sovvagnar plus två för besättningen – samt tre lok. De två elloken parkerades i Östersund, varpå det blev diesellok till destinationen Arvidsjaur och åter. 34 Det vi kallar diesellok är som regel dieselelektriska lok. Dieselmotorn driver en generator, som driver elmotorer, traktionsmotorer, som driver hjulen. Detta märks tydligt, när man hör ett sådant tåg starta. Dieseln ökar från tomgång till arbetsvarvtal – som sedan förblir konstant, oberoende av tågets hastighet. Elmotorer har maximalt vridmoment redan från noll – en stor fördel, när något så tungt som ett långt tåg skall dras igång – och stora dieslar byggs för att gå med konstant varvtal. Vårt TMZ-lok byggdes någon gång mellan 1967 och 1978 av NOHAB i Trollhättan åt Danska Statsbanorna, som var sena med elektrifieringen av det jylländska järnvägsnätet. Loket väger 116 ton och har en General Motors V 16-motor med slagvolymen 10,5 liter per cylinder – således 168 liter! Effekten på dessa lok är 3 300 eller 3 900 hästkrafter, beroende på tillverkningsår. Vårt loks effekt var inte känd. Beteckningen Co’Co’ betyder, att det har tre drivaxlar i vardera ändan, inga löphjul och en traktionsmotor per drivaxel. Studiebesöket i förarhytten och promenaden inne i loket längs den gigantiska dieselmotorn var värd att göra. Sveriges ”standardlok”, Rc-loket, väger 80 ton – och har då varken dieselmotor, generator eller dieseltankar, eftersom ”allt finns i ledningen”. Gissningsvis låg våra två ellok i samma viktklass. En passagerarvagn väger 40 ton, medan godsvagnar kan vara lättare. En överslagsberäkning på 30 ton per vagn ger alltså 116 ton lok plus 600 ton vagnar. Till det kommer 80 hojar med en möjlig genomsnittsvikt på 250 kilo blir 20 ton. 110 passagerare plus 20 personers besättning med genomsnittsvikten cirka 75 kilo, blir ytterligare knappt 10 ton, så det bör ha varit 750 ton som rullade fram på Inlandsbanan. Vi såg flera gånger hur folk längs banan stannade upp och tittade på vad som rullade förbi. Under uppehåll på några stationer kom entusiaster fram med lysande ögon och sade, att denna upplevelse skulle de leva länge på.