Bumsen 1
TOURING DOLOMITERNA di Fassa, nära Sella-massivet
i Dolomiterna. Dit hade vi kunnat ta oss från Innsbruck på en förmiddag via Brennerpasset men varför inte ta en omväg? Jag hade lagt rutten västerut, en mindre väg över Kühtai ner mot Oetz, vidare över Haimingjoch och Pillerhöhe. Vi stannade för lunch vid Naturparkhaus Kaunergrat. Där bjöds enorma wienerschnitzlar som inmundigades på en stor takaltan med 180 graders vy över Kaunerdalen. Otroligt vackert! Rejält mätta och nöjda kliver vi på hojarna och tar oss vidare mot Kauns, ner i dalen och vidare söderut via Nauders och över gränsen till Italien via Resiapasset. Vi tog en bensträckare vid Lago di Resia med det berömda kyrktornet som sticker upp ur den konstgjorda sjön. Kyrktornet är det enda synliga spåret av staden Alt-Graun som olyckligtvis begravdes då ett kraftverksbolag på 50-talet fått tillstånd att förena två sjöar till en. Det gick uppenbarligen inte så bra. Intressant och annorlunda vy! Thomas har noterat missljud från framhjulet på sin FJR. Kan det vara ett hjullager? Vi tittar på det och bedömer att vi kan köra vidare men kortar ner dagsetappen något. Dagens höjdpunkt blir Stelvio med sina 48 hårnålskurvor upp till 2 758 meter och något färre böjar ner på andra sidan. Här hade vi tänkt vika av över Umbrail pass in i Schweiz, vidare över Ofen Pass för att ta oss tillbaka till Italien genom Munt la Scheratunneln. Väl ute ur tunneln leder vägen direkt över kanten på fördämningen. Detta är säkert en imponerande vy men då klockan börjar bli mycket och med ett illa låtande hjullager som fått jobba hårt uppför Stelvio sparar vi den upplevelsen till någon annan gång. Det är nu lördag kväll och vi hittar ett boende sydväst om Stelvio i Bormio. Vi tittade först till Thomas framhjul som börjat klaga mer och mer. Vi kan inte känna något glapp men hittar inget annat fel utan tror iallafall på att det är ett av lagren som är på väg att ge upp. Svårt att hitta verkstad under helgen så vi höll tummarna och beslöt oss för att hålla koll på det men ändå köra vidare mot målet där vi lättare kan hitta delar och få hjälp med lagerbyte på måndag. Efter en stadig frukost packade vi återigen stålhästarna och gav oss iväg över det ökända passet Gavia. Passet var betydligt ”grövre” än Stelvio med sämre 46 väg och mer öde och kargt landskap. Jag har hört mycket varierande om Gavia men jag sällar mig till de som gillar det, särskilt i regndimma! Vi tog oss vidare genom Tonaledalen österut, passerade Lago di Santa Giustina för att ta oss vidare mot Passo Mendola med de vackra vyerna ner över dalen mot Bolzano. Sista biten körde vi över Costalunga och nu börjar de vassa bergsformationerna som är typiskt för Dolomiterna att resa sig framför oss. Topparna skjuter ofta rakt upp med vassa toppar och branta klippsidor och påminner inte sällan om dinosauriesiluetter. Vi kommer fram på eftermiddagen till ”Det stora paradiset” som var vårt mål. Hotel Gran Paradis! Här ska vi tillbringa några nätter så detta blir vår bas för utflykter i Dolomiterna kommande dagarna. Hotellet håller hög standard med stort garage, tvätt, verktygshörna, SPA med pooler och panoramabastu, bra restaurang, egen vinkällare etcetera vilket höjer upplevelsen. Den drivs av den välkomnande familjen Colcuc som håller en hög servicegrad. Här kan vi lasta av packväskor etc och bara ta med det nödvändiga för roliga dagsturer. Rutten för dagens tur bestämdes kvällen innan. Thomas fick tips om en verkstad för hjullagerbyte i Moena och körde dit det första han gjorde måndag morgon. Vi andra körde vidare för en skön tur genom flera härliga pass och fina dalgångar. Vid 11-tiden hörde Thomas av sig, nu 80 € fattigare, lättad med nya tysta lager monterade och satte iväg åt vårt håll. Detta var ungefär samtidigt som solen skingrade de mörka molnen och nu kom det fina vädret till Dolomiterna! Passo di Valles och Brocon pass är verkligen fina. Smala vägar genom lövskog och utmed vattendrag. Manghen pass är ett härligt, ganska utsträckt pass med smala vägar och varierande körning. Vi blev många gånger sugna på att vända och köra andra hållet igen men vet att det blir nya fina avsnitt utmed vägen framåt istället. Väl tillbaka på hotellet sjönk vi ner i solbelysta bubbelpoolen utomhus. Det är en bedrift om man lyckas köra De makaläst stora schnitzlarna i Kaunertal är bara de i sig värda resan! tråkiga vägar i området. Vägarna runt Sellamassivet är underbara och det mesta är ett nöje vilket håll du än väljer att åka. Passo Pordoi mot Arabba är det rena gocartbanan. Vägen mot Gardena erbjuder oändliga vyer, vidare vägen västerut mot Corvara är fantastisk. Vägen över Passo di Valparola mot Cortina är karg och lite annorlunda – ja här finns mycket att uppleva. Vi körde cirka 30 mil per dag vilket passade oss bra. Efter några härliga dagar fick vi ta farväl av familjen Colcuc och deras Gran Paradis för att ta oss norrut igen. Vi packade ihop och monterade på våra packväskor som fått vila några dagar, körde mot Bolzano och tog oss genom Val Sarentina upp emot Penser Joch, vidare över Jaufen Pass, St Leonard Pass och vidare via Timmelsjoch in i Österrike där vi letade oss upp emot Innsbruck. Det blev dryga 300 mil totalt denna gång varav cirka 200 mil i Alperna. För er som funderat men ännu inte kommit till skott med en resa neråt Alperna – åk! Det är inte svårt och man lever på det hela vintern! Jag kan redan känna längtan till den där mörka ruggiga vintersöndagen när jag fäller ut kartorna på köksbordet och spånar fram idéer för 2018. §